Medvinden

Southwind III



Flower

Äntligen framme i palmstaden!

När vi skrev förra inlägget så satt vi fortfarande lyckligt tillbakalutade i våra säten, halvsov och pratade lite nervöst med varandra om hur det skulle gå när vi kom till gränskontrollen i USA. Vi hade en väldigt gediget reseapotek för någon som skall på semester i USA och fast att vår underbara läkare Johan Lundgren skrivit intyg och försäkrat oss om att allt var grönt, fanns det en viss känsla av oro i kroppen. 

Där satt vi intet ont anade att passageraren framför oss skulle visa sig vara en fruktansvärt högljud finne så snart han fick i sig lite att dricka. Tyvärr för hans del, så somnade tysken som han först försökte få med i sin finska suparlek. Då vände han sig såklart till oss, och när vi förklarat varför vi var på väg blev han helt till sig av beundran och skulle genast beställa in en runda åt oss alla. Dessvärre så var inte alla runtomkring oss helt glada i att han skrek ut that is fucking great! när vi förklarat vår färdväg. Speciellt inte den febriga tyska med två små pojkar i femårsåldern som nog helst skulle sett att personalen ombord öppnande en lucka i golvet och låta finnen hoppa. 

Så efter 10 timmars flygning, med en däckad finne och två ivriga svenska seglare i lasten så landade äntligen vår tyske pilot på amerikansk mark. Eftersom vi inte ville stå och köa med vår nya vän blev vi sist av planet, och sist i kön till passkontrollen. Kontrollen gick väldigt bra, tanten blev dock lite orolig när Jonas ärligt svarade att vi var arbetslösa. Insläppta blev vi i alla fall tillslut. Sen förstår nog inte tull tjänstemannen hur lyckliga han gjorde oss när vi som enda personer slapp scanna väskorna i tullen utan fick gå bakvägen, ibland skall man ha tur!

Så, när vi två timmar efter att planet landat fick syn på Emily i sin rosa scarf gick en våg av lättnad genom kroppen. Hon visade sig snabbt vara världens trevligaste och hjälpsammaste människa och vi hade en mycket trevlig bilresa. Fort Myers är något av en pensionärs ort, dit äldre amerikanare drar sig tillbaka för att njuta livets sista dagar. Detta är också Trelleborgs motsvarighet här i staterna då skylten säger, Fort Myers – City of Palms. Detta stämmer dock mycket bättre in här då det faktiskt växer palmer överallt, och inte som i Trellehåla, utställda krukor!

Idag skall vi ta det lugnt och antagligen åka till stranden. Imorgon börjar jobbet, först bil sen båt och sen… Ja äventyret är här, nu skall vi bara njuta!

Comments are closed.