Medvinden

Southwind III



Flower

Jeepen Jesper…

Ja, nu var det ett tag sedan sist vi uppdaterade bloggen. Det beror framför allt på att vi varit väldigt upptagna sedan vi kom till Fort Lauderdale i måndags. Men vi börjar med Fort Myers, Plamstaden där vi först landade.
Emily, som vi bodde hos de första två nätterna blev snabbt en väldigt bra vän och vi hade många diskussioner om livet här och hemma. I söndags var vi på stranden med henne och både jag och Jonas brände oss såklart. Men lyckligtvis för mig så är det bara Jonas näsa som fjällar.

Så i måndags satte vi oss på Greyhoundbussen som skulle ta oss från Mexikanska Golfen till Atlanten. Vi körde längs Aligator Alley som vägen kallas. Inte utan anledning då den sträcker sig genom norra delen av naturparken Everglades och vi hann se skymtar av i vart fall ett par aligatorer, eller “Gators” som det säger på bred sydstatsdialekt.
Här i Ft Lauderdale blev vi upphämtade av Darrell i hans orange SUV med nummerplåten “ON ALL 4Z”. Darrell är krigsveteran som numera bor tillsammans med sin man Tim. Eftersom de inte jobbar finns det mycket tid åt karate och gymmet. Nu skall det tilläggas att dessa två muskelberg är två av de trevligaste personer man kan tänka sig. Eftersom Darrels mamma är sjuk nere i Miami så ägnar de ganska mycket tid åt att köra ner där varje dag men på kvällarna så brukar vi sitta framför TVn och prata. De båda är verkligen amerikanska i hur de lever men pratar oerhört mycket om hur dåligt Bush behandlat deras land, vad alla andra länder måste tycka om USA nu och att de vill se snabba förändringar, precis som Obama lovat. Det skall bli mycket spännande att får vara här när den 44e presidenten skall ta över makten på tisdag.

De senaste dagarna har vi ägnat åt biljakt. För det måste sägas; i detta landet tar man sig inte långt utan bil. För att ta oss ut till bilhandlarna tog vi en buss där vi i princip var de enda vita. Sedan tror jag vi gick en mil längs en jätteväg där bilarna susade förbi och bilhandlarna låg på rad.
Så dök det plötsligt upp, “Fuzzys Car Tires” och det var här någonstans, på väg in till ägaren, John Fazzini, som vi började känna oss som i mitten av ett Sopranos avsnitt. John, eller Johnny hade inget inne men ringde upp Tommy, bilhandlaren brevid. Han hade en underskön skrothög till Jeep som någon bytt in. Den startade inte, okej, men kanske kunde “Johnny down at Fuzzy help you guy’s out”. Johhny är tredje ledet utvandrad italienare och driver sin faders gamla bilfirma. Hans sekreterare och fru är en platinablond donna i fyrtioårsåldern. I deras kontor springer en chi-wa-wa hund omkring i en tshirt med guldig bling bling text. Men jag skall inte kasta någon skit över Johhny då han är bland alla de trevliga och hjälpsamma amerikaner vi mött. Han har hjälpt oss oerhört med bilen som just nu står på lagning i hans verkstad.

Ja, precis som ni läste. Vi köpte en bil som direkt fick tas in på lagning. Köpet hanterades av vår ny “vän”, eller amigo, JT. JT är nog definitionen på skojare, en mexikan i sina bästa år, som skrattar åt sina egna skämt och hela tiden upprepade, “It’s a good Jeep”. Jo, vi ser att denna krockskadade skrothög är en jävligt bra bil, speciellt eftersom den inte startar. När så Johhny fått igång den, gick vi in och skrev på alla papper. 742$ med skatt, inte illa pinkat för en så fräsch V6a. När den sen inte ville starta så att vi kunde köra Jeepen Jesper över till bilhandlaren trodde jag att Jonas skulle få spader på JTs tjat om att det fortfarande var en bra bil.
Nu sitter vi alltså på Dunkin’ Donuts och väntar på att Johhny och Pablo skall få ordning på kärran så att vi kan åka och titta på en båt imorgon. Det skall bli skönt att få komma igång med båtletandet som ju faktiskt är själva grejen med resan.

Segla lugnt och kolla in våra nya bilder!

Comments are closed.