Medvinden

Southwind III



Flower

Archive for February, 2009

Då två blev tre!

Julkort? Återigen har vi varit upptagna med att få båten i skick för att seglas med! Som ni läste i förra blogginlägget fick vi hjälp med bland annat elen av “Spark”, en spanjor som med perfektion och New York accent sprang runt vår båt för att få liv i kablarna.
Efter att spanjoren var färdig tog henne tio sjömil upp i floden för att få ordning på bottnen. Lite otrevliga nyheter mötte oss dock med fler plastbölder (blisters) än väntat, ett läckande roder och en ganska dåligt skött undersida… Eftersom tiden tickade och vi båda blev ganska besvikna på allt merjobb vi beskådade erbjöd sig John, en av våra nya amerikanska vänner att hjälpa oss lite grand. Som tack erbjöd vi honom att segla med till Panama och rätt som det var hade John lagt sitt båtprojekt åt sidan för att jobba på southwind. Detta har varit oerhört bra men även med Johns hjälp räknar vi med att skjuta fram vår avresa till om ca. två/tre veckor. Vi kommer att segla från Ft Myers via Key West till Havana.
Vi skall ner i vattnet igen på måndag så jag hinner inte skriva mer nu, måste hem och spackla lite så att vi kan måla i morgon bitti. Kolla på våra bilder som jag precis la upp!
Carpe Diem

Båten i vår ägo!

Äntligen har vi blivit legitima ägare till vår fina båt. Vi har väntat på att den amerikanska byråkratin skulle avregistrera Southwind så att vi kan registrera henne i Sverige. Igår var vi på banken med Joe (F.D. ägaren) och fick ett papper på att båten är såld till oss. Skönt det med tanke på gubbens ålder och hur jobbigt det hade varit ifall han sprungit och dött mitt i alltihopa
Sedan vårt senaste blogginlägg har vi farit runt Florida i jakt på utrustning till båten. Vi har kommit fram till att eBay i de flesta fall bjuder på de bästa priserna och om en vecka väntar det nog en laddning med paket på UPS store i Ft Lauderdale.
Efter ett tips ifrån en nyfunnen vän begav vi oss till Ericksen & Jensen, en båtaffär som säljer tillbehör till räktrålare till priser långt under de i båtsportaffärerna. Efter mycket om och men bestämde vi oss för 120 fot ankarkätting. Vi ser inte fram emot varje gång vi måste dra upp vårt ankare eftersom vi inte har något elektriskt ankarspel, men någon användning skall man väl ha för sin muskulösa kropp…
I dagsläget håller vi på att titta på vårt elsystem som tyvärr är ett litet ormbo av “smarta” kabeldragningar. Vi skall få hjälp av en båtelektriker som kallar sig “Spark” då hans spanska namn inte klingar så lätt här i staterna. Tyvärr har hans uttalade besök uteblivit, en typisk hantverkare alltså, men jag hoppas verkligen att han dyker upp på måndag.
Bortsett elsystemet så går allting i rätt riktning. Jonas pumpade upp vår dinge igår och den verkar hålla luften (Vi fick dingen av ett gammalt par som inte behövde den längre). Vi har beställt in vår tredje besättningsman, ett Monitor vindroder som med hjälpa av vindens verkan styr båten i rätt riktning. VD:n Hans Bernwall, en svensk långseglare skickade ett långt och trevligt mail och önskade oss lycka till! Nu väntar vi bara på att de skall konstruera monteringen åt vår båt och skicka rodret.
Planen är att bottenmåla henne nästa vecka så att vi sedan kan segla ner till Ft Lauderdale då det är mycket lättare att fixa delar där nere.

Hälsningar ifrån ett åter solvarmt Florida!

Videoblogg #2

Så var det dags för vår andra videoblogg. Förutom lite båtmeckande; den utlovade rapporten ifrån vår jungfrufärd!

I snabbmatens förlovade land.

Så var det dags för en uppdatering ifrån era äventyrare. Veckan som gått har framför allt ägnats åt att bli klara med städningen. Jag skriver städning men när vi kom till salongen så insåg vi att vi behövde slipa och lacka om runt fönstren då det ena fönstret läckt in vatten. Vi började slipa men insåg snart att en daglig tur till Ace (vår lokala bygghandel där vi numera är bundis med alla) var nödvändig. En slipmaskin inhandlades och snart var det damm i hela salongen. När vi sedan skulle ta loss fönstret visade det sig att några av skruvarna verkligen inte ville lämna sitt jobb som fönsterhållare, men ett par timmar senare, med bågfilens och borrmaskinens hjälp var fönster äntligen borta. Återigen var det dags för en tur till Ace den här gången blev det nya skruvar. Vad jag tänkte skulle ta två timmar blev ett dagsprojekt. Men fönstret blev tätt och slipandet kunde återupptas.

Mitt i allt slipdamm ringde Emily, vår couch surfing värd, och tyckte att nu fick vi ta oss till Ft Myers för att titta på Super Bowl. För er som inte är så på lästa inom Amerikanska högtider kan jag berätta att denna national händelse är seriefinalen i amerikansk fotboll. Verkligen ALLA är intresserade och den senaste veckan har vi både en och två gånger fått frågan om vi vi trodde skulle kamma hem vinsten. Eftersom vi inte ens visste vilka lag som spelade blev det inte en så blev de flesta lite besvikna, men det var väl ok, “ni är ju från Sverige”.

Väl i Ft Myers åkte vi till en Stealers bar, det laget som sedermera vann till vår förtjusning. Tyvärr kan vi inte bjuda på någon återberättelse av matchen då varken Jonas eller jag förstår ett uns reglerna. De är så komplicerade att nästan varje gång det blev poäng behövde våra amerikanska vänner en lång stund på sig för att först bli ense om vilken regel som tillämpats och sedan försöka förklara det hela för oss. Jag kan tänker mig att det var såhär Harry Potter kände första gången såg en quidditch match. Hur som hellst så var vi i ett mycket trevligt sällskap, ett gäng couch surfare från Brasilien, England och USA och innan kvällen var till ända hann de lova oss en hejdundrandes avskedsfest innan vi kastar loss!

Dagen efter väl hemma i La Belle satte vi återigen igång vår slipmaskin för att slutföra salongen. Eftersom vi undertiden även målat om vår kök har det varit lite kaos i båten och vi har fått avnjuta den amerikanska kokkonsten. La Belle har 2500 invånare men minnst tio snabbmatskedjor. Eftersom jag inte äter kött är utbudet något begränsat men vi lyckades överleva dagarna utan kök. Man förstår ganska bra att folk är så fruktansvärt tjocka här borta när allt folk äter är take away. Drive true är standard, inte bara på matställen, nej nej, här har både banken, apoteket, kiosken och till och med spritbutiken drive true. Hela landet är liksom uppbyggt för att folk skall ta bilen överallt. Tyvärr har detta lett, inte bara till övervikt utan även att de släpper ut enorma mängder växthusgaser. Jag hoppas verkligen på att Obama tar tag i tyglarna och styr upp!

Nåja, för att återgå till oss och vår resa så kan medelas att vi gör stora framsteg! Båten är nu skinande ren i alla skrymslen och vrår. Vi har fräschat upp henne med ny lack och färg och äntligen känns det som hemma. Pengarna har ramlat in på Joes konto och han var idag nere i båten för att gå igenom saker och ting. Vi antecknade flitigt men det är nog tur att han kommer vara i närheten en stund till för nya frågor dyker ständigt upp. Efter genomgången åkte vi upp till Joes hus för att hämta segel, vi skall nämligen ta ut henne på en provtur i morgon! Jag hoppas verkligen det går bra för vi har bjudit in lite båtgrannar för ett eventuellt firande på kvällen. Joe var som vanligt vänlig och vi fick med oss ännu en laddning konserverad kyckling och beef stew. Jag hoppas för Jonas skull att den är god, annars lär vi ha en väldig massa kattmat till övers ifall Joe fortsätter “föda oss” i denna takten. Ni får ni hålla tummarna i morgon så att allt går fint, vi återkommer vi med en rapport och lite bilder.

Segla lugnt!