Medvinden

Southwind III



Flower

Archive for March, 2009

Kort uppdatering

Så vad hände sedan sist vi skrev?
En hel massa kan jag lova. För det första så skar det sig med John och han är numera inte en del av Southwinds besättning. Inget ont om honom men ibland funkar det och då är det bättre att ta itu med problemen innan man lämnar hamn.
Under veckan som gått har vi varit på wall mart ett antal gånger för att fylla på förråden. Vi har även haft jobb med båten såsom nytt plexiglas i dogern och lite annat småpill. Äntligen börjar vi bli klara, så klara som vi kan bli åtminstone. Som vädret ser ut just nu verkar vi kunna lämna Fort Myers för Key West i morgon, söndag, men vi skall vänta på att en frontson dragit in så att vi får fördelaktig vind. Om allt går vägen siktar vi på Havana direkt men om vinden inte vill kommer vi behöva vänta ett par dagar i Key West. VI har egentligen massvis att berätta men tyvärr hinner jag inte skriva mer nu då jag som kapten på skutan skall åka och klarera ut ifrån vårt älskade USA. Vi skall försöka filma lite ifrån seglatsen så nästa inlägg blir en videoblogg!
Oskar

Äntligen på väg!

american-flag(1) English version below…

Torsdag blev fredag, fredag blev lördag, lördag blev söndag och äntligen var det dags för Southwinds tappra besättning att få visa vad vi gick för. Den senaste veckan har vi slitit. Folk i LaBelle har skakat på sina huvuden när de gått förbi och sett bergen av prylar på kajen som vi försäkrade dem skulle få plats inne i båten. Inte för än söndag morgon vid elva tiden var kajen rensad och jag och Jonas gick på en avskedsturne och sa adjö till alla dem vi bott grannar med i nästan två månader. Klockan närmade sig tolv, kapten Ray och hans hustru Audrey skänkte oss en flaska Champange och ett par cigarrer som avskedsgåva. Motorn startades och spann som en katt, kapten tog sig en sup och stänkte ett par droppar till havet, en sed som betyder att man skall komma säker tillbaka dit man började. Avskedskommiten som väntat länge på denna stunden vad på plats och äntligen kastade vi loss. Tyvärr hade vi inga kanoner ombord att salutera med men vi gjorde så gott vi kunde med tutor och en startpistol.

Resan gick bra de första två timmarna, förutom att vinden envisades med att komma rakt framifrån och vi fick gå för motor. Efter cirka två timmar gick ett varningsalarm till motorn igång och vi fick ankra upp för att försöka hitta felet. När vi fixade med motorn innan vi lämnade LaBelle hittade vi en avklippt kabel som gick till överhettningsalarmet, vilken vi kopplade ihop igen. Frågan var ifall någon klippt av den för att den är inställd på fel temperatur, ifall vår motor verkligen var för varm eller ifall motoroljan var för låg, vilket resulterar i samma varningsljud. Vi lät motorn svalna lite medans vi åt lunch, fyllde upp lite olja och provade igen. Två timmar senare hände samma sak, bortsett att lunchen byttes mot kaffe och kaka. När vi så fortsatte resan höll vi nere varvtalet för att försöka undgå fler läskiga varningsljud. Det lyckades men tyvärr kunde vi bara gå för tre knop. Detta tillsammans med den lite sena starten gjorde att vi inte kunde gå hela vägen till Fort Myers Beach utan stannade i North Ft Myers för ankrar. Just nu sitter jag och Paullina och väntar på att grabbarna skall flytta vår bil till Ft Myers Beach så att vi senare under dagen kan gå dit och därifrån ta förbereda vår kära båt.

Innan jag skall ta itu med något litet projekt så måste jag berätta om Jerry, en hyvens vi lärt känna i LaBelle. Han är Lots och instruktör för hantering av stora lastfartyg, men framför allt har han inte långt ifrån nästa skratt. I sin båt har han en Volvo disel ifrån 1976 som fortfarande spinner på och eftersom vi också har en Volvo har vi haft något mycket trevligt gemensamt. När vi så köpte en gammal utombordare till vår dinge tyckte han inte att den var svensk nog. Problem är till för att lösas och Jerry köpte färg. Numera är vår motor en stolt svensk! Tyvärr hjälpte inte färgen mot att den inte riktigt går som den skall. Trots hjälp ifrån Harvey, en annan av våra väldigt trevliga bekantskaper, med att plocka isär förgasaren och tvätta rent lyckades vi bara konstatera att vi måste sätta in en ny sådan. Inte så farligt jobbigt men alla saker som läggs till på listan är ju av ondo.

Äntligen på väg, i alla fall en bit på vägen.

P.S. När detta skrivs så har vi äntligen tagit oss the Ft Myers Beach. Tyvärr gick vi på grund när vi skulle ankra då vi inte hade tillräckliga sjökort över området. När tidvattnet vände kom vi loss och nu ligger vi säkret förtöjda vid en boj…

The last week in LaBelle was hectic since we wanted a lot of things to get ready before we left. At first we told people that we would leave thurstday but that changed a couple of times until at last Sunday came. A sunny day with, unfortunally, westly winds, right from where we were going. Before we set of we said godbye to all the lovley people that we’ve met during the last two months. Ray and his wife gave us a bottle of Champange as a farwell gift and off we went. On the way out we saluted our old home, unfortunally we only had horns and no cannons to shot with.

The trip started fine until after about two hours when the engine heat alarm set off, which we had fixed before we left. We took a lunchbreak to let the engine cool down. After that we set off again we ran for another two hours until the alarm went off again. This time we were not in the mod since we all wanted to get to Ft Myers as fast as possible. For the rest of the trip we kept the RPM down and finaly arrived in Ft Myers at eleven a clock after a heroing trip through the narrow chanel.

Today we’ve been moving the boat to Ft Myers beach. No engine problems and at the end we actually got to sail for two hours! When we went into the ancorage in Ft Myer Beach it was to dark to see the chanel correctly and our charts were out of date. The tidal water was low and we hard the ground a few times. When the current turned we started to come lose again and could finaly get to sleep, two in the morning. What a adveturous day!

Och tre blir fyra

Så var hela besättningen som skall ta Southwind till Panama på plats. Vår besättningskvinna, min (Oskars) flickvän Paulina kom till Miami International Airport för en vecka sedan. När vi väl var nere i Miami passade vi på att shoppa lite och tömma vår postbox där bland annat vårt vindroder väntade på oss. Veckan som gått har spenderats slitande i vårt anletes svett för att få pli på vår gamla dam. Som planerna nu ser ut skall vi försöka bli klara att lämna La Belle på torsdag och ta oss till Ft Myers för att göra en stor bunkring av mat och reservdelar inför seglingen.
Våra nyfunna couchsurfing vänner tänker hålla avskedsfest för oss i Ft Myers och vi hoppas på ett hejdundrans party. Efter Ft Myers styr vi mot Key West, så långt söderut man kommer i Florida för att där vänta in bra väder för överfarten till Kuba.

Just nu sliter vi med småpill, en fönster som läcker här, en pump som strejkar där. Ibland känns det som att ifall man lagar en sak upptäcker man garanterat en ny pryl som behöver vår kärlek. Men vi har börjat vänja oss vid att vara båtägare och ständigt ha hundra bollar i luften.

Att besättning dubblerades samtidigt som en hel drös prylar östes in har resulterat i en något stökig båt, eller skall vi dra till med jävla oreda. Detta tillsammans med oljebyte, nya revlinor och en storstädning skall prickas av listan innan vi lämnar vår älskade lilla by. Återstår bara att se ifall vi kan hålla vår tidsplan eller ej.
Håll i hatten, snart så seglar vi!