Medvinden

Southwind III



Flower

Äntligen på väg!

american-flag(1) English version below…

Torsdag blev fredag, fredag blev lördag, lördag blev söndag och äntligen var det dags för Southwinds tappra besättning att få visa vad vi gick för. Den senaste veckan har vi slitit. Folk i LaBelle har skakat på sina huvuden när de gått förbi och sett bergen av prylar på kajen som vi försäkrade dem skulle få plats inne i båten. Inte för än söndag morgon vid elva tiden var kajen rensad och jag och Jonas gick på en avskedsturne och sa adjö till alla dem vi bott grannar med i nästan två månader. Klockan närmade sig tolv, kapten Ray och hans hustru Audrey skänkte oss en flaska Champange och ett par cigarrer som avskedsgåva. Motorn startades och spann som en katt, kapten tog sig en sup och stänkte ett par droppar till havet, en sed som betyder att man skall komma säker tillbaka dit man började. Avskedskommiten som väntat länge på denna stunden vad på plats och äntligen kastade vi loss. Tyvärr hade vi inga kanoner ombord att salutera med men vi gjorde så gott vi kunde med tutor och en startpistol.

Resan gick bra de första två timmarna, förutom att vinden envisades med att komma rakt framifrån och vi fick gå för motor. Efter cirka två timmar gick ett varningsalarm till motorn igång och vi fick ankra upp för att försöka hitta felet. När vi fixade med motorn innan vi lämnade LaBelle hittade vi en avklippt kabel som gick till överhettningsalarmet, vilken vi kopplade ihop igen. Frågan var ifall någon klippt av den för att den är inställd på fel temperatur, ifall vår motor verkligen var för varm eller ifall motoroljan var för låg, vilket resulterar i samma varningsljud. Vi lät motorn svalna lite medans vi åt lunch, fyllde upp lite olja och provade igen. Två timmar senare hände samma sak, bortsett att lunchen byttes mot kaffe och kaka. När vi så fortsatte resan höll vi nere varvtalet för att försöka undgå fler läskiga varningsljud. Det lyckades men tyvärr kunde vi bara gå för tre knop. Detta tillsammans med den lite sena starten gjorde att vi inte kunde gå hela vägen till Fort Myers Beach utan stannade i North Ft Myers för ankrar. Just nu sitter jag och Paullina och väntar på att grabbarna skall flytta vår bil till Ft Myers Beach så att vi senare under dagen kan gå dit och därifrån ta förbereda vår kära båt.

Innan jag skall ta itu med något litet projekt så måste jag berätta om Jerry, en hyvens vi lärt känna i LaBelle. Han är Lots och instruktör för hantering av stora lastfartyg, men framför allt har han inte långt ifrån nästa skratt. I sin båt har han en Volvo disel ifrån 1976 som fortfarande spinner på och eftersom vi också har en Volvo har vi haft något mycket trevligt gemensamt. När vi så köpte en gammal utombordare till vår dinge tyckte han inte att den var svensk nog. Problem är till för att lösas och Jerry köpte färg. Numera är vår motor en stolt svensk! Tyvärr hjälpte inte färgen mot att den inte riktigt går som den skall. Trots hjälp ifrån Harvey, en annan av våra väldigt trevliga bekantskaper, med att plocka isär förgasaren och tvätta rent lyckades vi bara konstatera att vi måste sätta in en ny sådan. Inte så farligt jobbigt men alla saker som läggs till på listan är ju av ondo.

Äntligen på väg, i alla fall en bit på vägen.

P.S. När detta skrivs så har vi äntligen tagit oss the Ft Myers Beach. Tyvärr gick vi på grund när vi skulle ankra då vi inte hade tillräckliga sjökort över området. När tidvattnet vände kom vi loss och nu ligger vi säkret förtöjda vid en boj…

The last week in LaBelle was hectic since we wanted a lot of things to get ready before we left. At first we told people that we would leave thurstday but that changed a couple of times until at last Sunday came. A sunny day with, unfortunally, westly winds, right from where we were going. Before we set of we said godbye to all the lovley people that we’ve met during the last two months. Ray and his wife gave us a bottle of Champange as a farwell gift and off we went. On the way out we saluted our old home, unfortunally we only had horns and no cannons to shot with.

The trip started fine until after about two hours when the engine heat alarm set off, which we had fixed before we left. We took a lunchbreak to let the engine cool down. After that we set off again we ran for another two hours until the alarm went off again. This time we were not in the mod since we all wanted to get to Ft Myers as fast as possible. For the rest of the trip we kept the RPM down and finaly arrived in Ft Myers at eleven a clock after a heroing trip through the narrow chanel.

Today we’ve been moving the boat to Ft Myers beach. No engine problems and at the end we actually got to sail for two hours! When we went into the ancorage in Ft Myer Beach it was to dark to see the chanel correctly and our charts were out of date. The tidal water was low and we hard the ground a few times. When the current turned we started to come lose again and could finaly get to sleep, two in the morning. What a adveturous day!

4 Responses to “Äntligen på väg!”

  1. March 18th, 2009 at 14:40

    Linda says:

    Hej hej! Ser att det inte går så bra för er.. men jag hoppas att allt snart fungerar som det ska! Jag försöker att skrämma iväg olyckskorparna på en gång, så att ni tar er iväg, och kanske inte allt för långt bakom tidsplanen! Lycka till vidare, följer er varje dag! Kram //L

  2. March 19th, 2009 at 05:56

    Jim & Mary Tyner says:

    Sorry we didn’t warn you about the shoaling going around the bend into Ft. Myers Beach. The shrimp boats docked there can only do it at high tide until they dredge it out again (which is supposed to happen “soon”). Thanks for the English version – we appreciate it! Some packages have arrived at Port LaBelle Marina for you this week. Hope you have some fun at Ft. Myers Beach – it can be a really nice stop.
    Cheers,
    Jim & Mary

  3. March 19th, 2009 at 07:51

    halina says:

    Trevlig att ni skriver på engelska oxå och lycka till vidare.Stor kram Halina

  4. March 20th, 2009 at 14:58

    Linda and Floyd says:

    Glad to see you are underway…enjoy the adventure…we’ll be keeping up with you as we head the other way.