Medvinden

Southwind III



Flower

Archive for April, 2009

En vecka i Havanna

Vi ligger nu i Hemmingway Marina utanför Havanna. Vi hade ju tiden innan vi åkte ifrån USA fullt upp och läste aldrig på särskilt mycket om Kuba, något man verkligen bör göra inför varje plats man skall besöka. Jag hade inte tidigare reflekterat så mycket över att Kuba är en totalitär stat, ett faktum som genomsyrar hela vår vistelse. Kajen vi ligger vid är bevakad av vakter som hela tiden har koll på vår minsta rörelse. Marinan består av fyra kanaler och det räcker med att vi vill gå i någon av de andra för att titta på båtarna så blir vi bortfösta, snällt med bestämt. Kubanerna är väldigt stolta över Hemmingway marina som verkar vara något av en nationalsymbol. Tyvärr har de inte råd med skötseln, egentligen överallt vad vi kan se. Det är tråkigt att se byggnader i förfall, om än väldigt charmigt.
På vägen in till vår plats så spanade vi svenska fanan på båten Yvette. Ombord bor dalmasen Rolf tillsammans med Diana. Diana växte upp i DDR och har berättat mycket hur det var då och hur slående likt det kubanska systemet är det östtyska.
Efter revolutionen 1959 så hade ju Castro hjälp av ryssarna att bygga upp ett system med Sovjetisk modell. För att hålla koll på sin befolkning har man byggt upp ett enormt kontrollsystem med militär, polis, vakter spioner och informatörer. Lyckligtvis för Kubanska regeringen så är ju Kuba en ö och det är mycket lättare att hålla folk isolerade och i shack. Som exempel kan jag ju berätta att hela den kubanska kusten är bevakad av militär. Rolf och Diana försökte flera gånger att gå in och ankra såsom seglare är vana att göra i resten av världen. Överallt blev de vänligt men bestämt tillsagda att ankra gick bra med iland fick de inte gå. Väldigt märkligt med tankte på det Cruising permit som man snällt får betala för då man äntrat Kubanskt vatten. Men de vill att vi turister skall ligga i deras marinor, så har de koll på våra minsta fotsteg. För mig är det i alla fall väldigt intressant att får se allt detta och prata med folk som lever i en totalitär stat ger dig verkligen perspektiv på din egen frihet. Jag kan nog inte förstå hur det låter i Kubanernas öron när jag berätta om vår segelbåt och hur frihet ser ut i min del av världen.
Sedan vi kom till Havana har vi mest strosat runt i olika delar av staden och tittat på människor och charmigt förfallna hus. I Havannas äldre delar är husen ifrån 1500-talet, och för att vara i denna delen av världen väldigt gamla. Det är gammal Spansk arkitektur som fått se hundratals år av intressant historia. En annan grej som är lite speciell här är de två valutorna. Dels har de den Kubanska Peson, den som folk är avlönade i, beroende på yrke mellan 200 och 400 per månad. Sedan har de också den konvertibla peson, CUC, som är tänkt åt oss turister. För ett par år sedan användes den amerikanska dollarn istället men så kom regeringen på att folk samlade dollar och stack över till Florida så den är nu förbjuden och belagd med en 20% straffavgift, något som vi inte visste och blev lite besvikna över när vi skulle växla första gången.Det är inte så mycket grejer man kan få för Peson, speciellt inte om du är vit och bara talar engelska. En CUC är 24 pesos och en öl till exempel kostar 1 CUC, så en vanlig utekväll motsvarar en kubansk månadslön. Så Kubanerna behöver utländsk valuta för att kunna överleva, eller ifall de vill ha annat än sin ransonering och frukt. Systemet är att alla vill jobba med turister för att få CUC för att i sin tur gå till de dyra butikerna och handla så att regeringen får in utländsk valuta. Kanske ett smart system för nationalekonomin men som turist blir vi mångas villebråd. Men det är ju egentligen samma i alla u-länder länder.
Första dagen blev vi lurade in på en restaurang med några vi trodde var ett vänligt par som bara vill berätta om sitt land. Det slutade med att vi fick betala en nota många gånger över normalpris så vi var naiva och inte fick se menyn utan våra “vänner” skötte beställningarna. Jag och Jonas har ju spenderat tre månader i USA där man i princip kan fråga vem som hellst om hjälp och du behöver aldrig tänka på att folk kan vara ute efter att lura dig. Vi såg det som en läxa och är förhoppningsvis inte lika naiva nästa gång! Säga skall dock att man som turist känner sig väldigt säker här och man kan gå nästan var som hellst utan att känna sig osäker.
Efter den lilla incidenten har vi dock mest mött trevliga Kubaner. En eftermiddag blev vi bundis med två killar, Ronaldo och Danoski. Vi satt och pratade om våra helt olika liv och senare följde vi med dem till en hiphopkonsert med ett band ifrån Colombia.
Vi har massor med fina bilder som säker lättare kan visa hur häftigt det har varit att få uppleva en av de sista kvarlevorna ifrån kalla kriget. Att besöka Kuba har varit en resa i modern historia. Det har väckts många nya funderingar snarare än besvarat frågor.

Kanske kommer jag att återvända en dag. För att riktigt få grepp om det här landet är två knappa veckor verkligen för lite. Efter varje tidsepok kommer ju ofta dess motreaktion och den dagen Castro kastar in handduken blir det kanske någon form av råkapitalism eller maffiastyre såsom innan revolutionen. Vem vet vad framtiden har att bjuda, nu är i alla fall vå vistelse här snart slut. Härnäst hade vi tänkt sikta på Mexico i mitten på denna veckan. Tyvärr verkar det ju vara en slags epidemi på gång så vi får avvakta lite och eventuellt gå direkt till Belize ifall det avråds att vi reser till Mexico.

Tyvärr är internet här både segt och dyrt så bilderna ifrån Havanna får vi vänta med att ladda upp, förhoppningsvis i Mexico som vi hoppas blir nästa resmål.
Hasta Pronto Oskar

Framme i Havana!

Efter ett spannande besok pa Fort Jefferson beslot vi oss igar for att sikta pa den Kubanska Huvudstaden. Innan vi stack hade vi en fin dag p[ dry Tortugas . Trevlig snorkling med baracudor och ett haftigt lage pa ett fort mitt ute i ingenstans. Igar sa valde vi att kasta loss nar rapporten sa ingen vind,annars skulle fatt stora vagor att tampas emot i golfstrommen. Detta innebar nastan 24 timmars motorgang och med en valdigt bra fart kom vi fram till Hemmingway Marina klockan 0815 i morse.
Har vantade besok av lakare som kollade att vi var fria ifran smitta. En knarkhund och en bombhund. Tullen, Imigigrationsverket, skeppsmastaren, hamnkaptenen och sa tillslut en elektriker som kopplade upp oss till elnatet.
Tyvarr ar internet langsamt och orimligt dyrt har i marinan, sa nagra bilder blir det inte idag.
Imorgon vantar sightseeing i Havana.
Nu skall jag avnjuta min forsta Moijito har i dess hemland!
Ciao!

Tre månader i Staterna

american-flag(1) English version below
Idag, den 10 april, är det exakt tre månader sedan jag och Jonas flög in till USA. För mig känns det snarare som tre veckors slit, jag undrar vart allt tid tagit vägen? Saker och ting har ju inte gått helt enligt ursprungsplanerna. Enligt vår första ruttplan skulle vi vara igenom Panamakanalen vid det här laget. Tråkigt att ha spenderat såhär mycket tid i amerikanska marinor, kanske mest med tanke på att väderfönstret för att segla över Stilla Havet nu börjar se lite väl tajt ut. Detta har fått Jonas och mig att börja tänka på alternativa rutter att segla vår fina båt. Orkansäsongen i Karibien är i antågande och vi måste röra på oss i något vädersträck. Ifall vi skulle välja Stilla Havet skulle det innebära en sträcksegling härifrån till Tahiti och vi skulle missat mycket av det man vill stanna och se på vägen. En långsegling är ju så mycket mer än seglingen och det största målet är ju att uppleva alla de platser man passerar. Vi har därför bestämt oss för att stanna på denna sidan av Panamakanalen, göra upp en ny rutt i Karibien och sedan segla hem Southwind till Svea Rike. För att undgå orkaner så måste vi söderut och iväg från orkanbältet. Eftersom corioliskraften gör att inga orkaner går i närheten av ekvatorn är det säkert att vistas nere i tex. Venezuela eller Trinidad under sensommaren då orkansäsongen är som värst. Sedan är planen att segla igenom det bältet av Västindiens önationer såsom Barbados, St Lucia och Antigua och sedan, nästa vår, korsa pölen och så småningom ta sikte på vår hemmahamn, Lomma. Med tills dess är det lång tid och mycket kan hända på vägen.
För er som undrar varför vi inte är i Havana nu så kan jag meddela att en av våra ankarkättingar rostat sönder och ett av våra ankare ligger på bottnen. I morgon skall vi får hjälp av en dykare att få upp det och sedan tar vi sikte på Dry Tortugas. Tyvärr har inte vädret varit med oss fram tills idag då ursprungligen hade tänkt segla direkt till Havana, men inte utan vårt ankare. Gammal sjömansskrock säger ju att man inte skall lämna hamn på fredagar och kanske var det bäst att vi inte gjorde så. Tyvärr ser inte vädret för en översegling bra ut för än i mitten på nästa vecka, men Dry Tortugas verkar inte vara ett så väldigt hemskt ställe att vänta på så jag tror att vi klarar oss.
Kanske hade vi kunnat sticka tidigare, lite mindre förberedda, kanske hade det gått vägen. Men att tänja på sådana gränser är aldrig bra. Vi som tar oss fram med vinden kan inte stressa för det tjänar ingen ting till. Livet är långt och det finns säkerligen tid för andra resor som kan ta oss till Söderhavet om det är dit vi vill. Målet med att resa är ju själva resan i sig, inte att anlända till sin slutdestination. Därför skall vi nu försöka uppleva så mycket av Västindien som möjligt innan vi så småningom vänder kosan hemåt.
Simma lugnt!

Today, the 10th of April, is the three moths celebration for me and
Jonas in the US. Things didn’t always went the smooth way, meaning that
we would rather be in Panama by now. But you got to be flexible with
your plans, especially if you sailing and not in control of weather
and if your boat is not ready to go yet.
Because of this big delay me and Jonas has been thinking a lot about
what we want to do on this trip. If we intend to cross the Pacific,
we’re really late and we’ll have to rush pretty much all the way to
Tahiti. What we rather want to do is having a nice sail trip and get
many nice experiances on the way. Therefore we both agreed to stay in
the Caribbean, go south during Hurricane season and next spring cross
the Atlantic, back to our own, Swedish, waters.
This is the plan right now, but it’s a big time frame and many things
can happen on the way. Traveling is not about getting to your final
destination. The goal lies on the way getting there, something that
people traveling by plane sometimes seems to forget.
Right now we’re still in Key West since we lost an ancor and are
waiting for a diver to get it up for us, hopefully tomorrow. Then
We’ll set sails for Dry Tortugas and Havana mid next week when the
weather looks promising.
Safe trips!

Framme i Key West!

Najs

american-flag(1) Enlish version below
Efter tre dagar till havs kom vi så äntligen fram till vår turkosblå ankarplats utanför semesterorten Key West. Eftersom vi hade motvind under hela seglatsen tog det lite längre tid än det borde, men för oss var det en bra övning.
Så fort vi kom utanför Fort Myers kopplade vi in vår autopilot, som snabbt döptes till Anton då hade styrde som en riktig sjöman. Tyvärr gick Antons fäste sönder, så klart klockan två mitt i natten, klockslaget då allt går åt helvete. Efter fyra timmars slit med borrmaskin och bågfil gav vår svenska envishet resultat, och Anton kunde åter ta över rorkulten.
Andra saker som vi nu tar itu med är en liten läcka i vasken, en spis som bestämde sig för att inte längre gilla sina fästen och så klart skall vi utforska Key West. På Onsdag verkar vädret för en segling till Dry Tortugas lovande och därifrån skall vi invänta bra väder för en översegling till Havana. Äntligen kanske vi kan få komma ifrån USA och få uppleva lite avslappnad Karibisk livsstil!

Vi hörde att våren kommit igång där hemma och kan bara önska er lycka till med den och Påsken. Glöm inte att titta på våra nya bilder!
Jonas, Paulina och Oskar

After a three day long ruff trip, with south winds only, we’re now finally anchored at Key West. Our trip was a great test for the boat and the crew. We had som problems with a bracket for the autopilot that broke two a clock in the morning. Jonas and I had to spend four very funny hours until our autopilot, who we named “Anton” finally could steer again.

We’ll try to depart for Dry Tortugas on Wednesday and wait there for good weather sailing to Havana. Please take a look at “bilder” above to see our trip in pictures!

Safe sailing!
Jonas, Paulina & Oskar

Paragrafryttare och Vädergudar.

Med vår vanliga otur har allt varit emot oss även de senaste dagarna. Det började bra, ända tills vi skulle hämta ut vårt sista paket ifrån Fed-Ex. Det hade blivit något fel och våra namn stod inte med som mottagare utan bara Emily, vars adress vi lånat. Den vänliga tankten bakom disken vägrade oss bestämt att hämta ut paketet och vi fick snällt ge oss, inget paket -avresan fick skjutas upp. Tyvärr missade vi ett bra väderfönster. Här sitter vi i Fort Myers med Sydlig vind, precis därifrån Key West ligger. Både jag och Jonas frågar oss var medvinden är?

Vi kommer lämna härifrån i morgon i alla fall och kryssa oss ned till Key West. Vi lämnar tidigt i morgon bitti och hoppas vara framme någon gång under torsdag förmiddag. “Tyvärr” så är det bara massa högtryck över Florida just nu och vinden envisas med att blåsa från syd. Förhoppningsvis kan dock ett lågtryck pressa ned lite östlig vind över Dry Tortugas som är utgångspunkten för överfarten till Havana. Eftersom Golfströmmen, den som värmer upp er där hemma, gör mellan 1,5 och 2 knop västlig, måste man ta sig så långt österut som möjligt för att kunna få en trevlig överfart. Vi vill också ha vind ifrån Öst och framför allt inte ifrån väst så att ström och vågor går emot varandra.

Tyvärr har det inte blivit mycket tid över för att skriva om allt kul som händer. Det är inte bara misär och hårt jobb. Vi träffar hela tiden massvis med intressanta och roliga människor och jag hoppas att det framöver finns mer tid att skriva om allt vi pysslar med. Uppkopplingen här är dessvärre för långsam, annars hade jag laddat upp lite nya bilder.
Carpe Diem som min morbror brukar säga!