Medvinden

Southwind III



Flower

Archive for June, 2009

Fixing your boat in Paradise….

Sa har det aterigen gatt en tid sedan ni horde ifran oss sist och nagra aven kanske undrat hurvida vi lever eller ej. Sedan senaste blogginlagget hann vi med massor av olika platser i Belize. Tyvarr har vi hela tiden kannt oss forfoljda av ett otursmoln. Efter att vi lamnade vara franska vanner Andre och Martine korde vi fast i dyngan nar vi kryssade oss igenom ett smalt sund, precis i slaget fastnade vi. Nar vi sedan skulle starta dingemotorn for att forsoka dra oss loss pajade startmekanismen och det problemet har forfoljt oss i snart tre veckor nu. Som tur var blev vi ganska snart loss dragna av en snall fiskare och resan kunde fortsatta. Sa kom vi till St George Cay som verkligen var ett slappt stalle. Vi strosade runt pa on, blev bjudna pa kokosnotter med rom i och slappade i varsin hangmatta. Pa kvallen nar vi ville in till land startade inte var motor. Inte nog med det, stallet dar vi planerat segla ut ur barriarrevet pa visade sig vara for grunt, vilket gav oss en 20 sjomils omvag, eller en dag extra seglats.
Sagt och gjort, dagen darpa seglade vi till Goffs Cay, en lite putte o men bra snorkling, sandstrand och palmtrad. En sadan dar o man tankte pa nar man dromde om att segla i dessa vatten. Morgonen darpa siktade vi mot turneffe Island, en rev/mangroveo 15 sjomil utanfor barriarrevet. Tyvarr visade sig on dar vi ankrade vara privatagd av ett resort som inte tillat oss att kopa kall lask i baren. Tydligen betalade folk ganska sa duktigt for att fa stanna pa on sjalva. Till var lycka fick vi dock lov att dusch lite snabbt bakom ett plank och vi fick aven lite hjalp med dingemotorn och till var fortjusning startade den nu helt plotsligt.
Efter den lilla besvikelsen startade vi tidigt morgonen darpa for att ta oss till Lighthouse reef, hojdpunkten pa hela Belizeresan! Vi ankrade urtanfor Half moon cay, ett av Belizes naturmonument. Vattnet var turkost och fantastiskt klart. Under insegling siktade vi mot ett skeppsvrak som lag pa revet, kanske inte den baste motivationen. Morgonen darpa, startaded med en laddning pannkakor, var favoritfrukost och en liten tradition de morgnar vi anlander till ett nytt stalle. Alla djur i omradet ar skyddade och pa on bor ca 4000 Boobie faglar, en slags fiskare med roda fotter. Vi traskade runt och sag stora odlor, landkrabbor, faglar och fin natur. Vi passade aven pa att snorkla lite och det var otroligt haftigt nar vattnet var sa klart, man ser bottnen perfekt pa tio meters djup! Fisk fanns det gott om da fiske ar forbjudet i hela omradet. Tyvarr sa ar mycket av korallerna doda, faktiskt i stora delar av Belize. Efter lite samtal med parkvaktarna och en marinbiolog pa on fick vi klart for oss att overfiske, global uppvarmning och giftaga utslapp tillsammans med orkanerna har forstort mycket av korallerna i Belize.
Dag nummer tva spenderades pa ungefar samma satt. Vi simmade aven ut till skeppsvraket som var ett Hondurianskt lastfartyg som 1972 fick maskinfel utanfor Lighthouse Reef och drev pa grund.
Vi kande oss nu nojda med Belize och sag fram emot Utila som vi hort skulle bjuda pa en hel del backpackers. De flesta av alla manniskor vi traffat har varit medelalders par. Inget ont om medelaldern men ibland ar det skot med lite ungdommligare umgange jag, Oskar, hade 22 ar att fira och tankte att Utila lat som en perfekt plats att gora detta pa. Under sondagen den sista Maj seglade vi aterigen mot Belize fastland, den har gangen for att klarera ut till Honduras. Vi hann precis innanfor revet innan morkret foll och vi kunde pusta ut. Tyvarr gick impellern till motorn sonder under var ankring, men det tankte vi inte skulle vara nagot storre fel att fixa. Sa morgonen darpa stack vi inte for att klarera ut utan till Garbutt Cays, ett gans sma mangroove oar dar vi i lugn och ro skulle fa ordning pa var gamla Volvo. Impellern ar det lilla gummihjul som roterar och suger in vatten for att kyla motorn. Utan kylning sa blir det snabbt for varmt och alarmen borjar tjuta. Vi lyckades dock inte fa snurr pa imperllern hur vi and skruvade in den och nagot besvikna gav vi efter ett par timmar upp. Tur i oturen fick vi nar en man i kanot strax paddlade upp langsides och gav oss lite fisk i utbyte mot ett paket cigg. Mannen presenterade sig som Harry, borgmastare over ogruppen. Harrys chef agde en en lite mangrove o och Harry jobb var att grava upp sand och gora on bebolig. Pa sin egenbyggda o bodde Harry med 12 hons, tva hundar och en pappegoja. Vi blev bjudna iland och fick en rundvisning pa Harrys imponerade projekt. I tre och ett halft ar hade han jobbat varje dag med att grava grus till on, fiska sin dagliga mat och roka marijuana. Tva ganger i manaden akte han till staden, Dangriga for att handla mat och lite da och da kom chefen ut med en sack frukt och nagon flaska rom. Vi gav Harry lite batterier sa att han kunde fa igang sin radio och vi fick fylla pa vara vattentankar fran hans reservoar med fler tusen liter regnvatten. Efter en spannande eftermiddag hos Harry som visade sig vara en valdigt smart kille med manga bra funderingar somnade vi gott i var stilla ankringsvik. Det maste sagas att en lugn ankringsvik ar helt underbart da vi vissa natter inte far en blund for att det gungar sa mycket.
Pa tisdagen seglade vi mot Dangriga for att klarera ut. Dock strejkade var dingemotor och hela dagen gick till spillo med motormeck och vi hann inte klarera ut. Vi kunde inte heller stanna dar vi lag for att det var helt oskyddat och vi fick snallt segla de 7 sjomilen till Garbutt cays. Denna gangen i motvind och sista biten i morker. Som tur var fungerar datorn som kartplotter och vi kunde pa kvallen ater fa sova gott. Onsdag morgon, forsok nummer tva, eller dagen da allt skulle ga fel! For nar vi kom till Dangriga fick vi veta att nagon tulltjansteman hade de inte sett till pa ett tag och ingen viste har han skulle komma nasta gang. nagot forbannade, da var guidebok berattat att det skulle ga fint att klarera ut har, korde vi ut mot Southwind for att nu fa 30 sjomil extra att segla innan vi kunde lamna skitBelize. Nar vi stack in till staden pa morgonen hade vi kastat ut tva ankare eftersom ankringen var sa oskyddad. Nar vi kom ut till baten nagon timme senare hade det ena ankaret slappt sa att reservankaret tagit vid. Men reservankarlinan hade slitits fram och tillbaka mot dack och slitits av. Baten stod stadigt pa grund och vi tankte att detta blir slutet for hela resan. Tur i oturen fick vi snabbt tag pa en kille med 200 hastkrafter som lovade komma ut och dra loss oss sa fort han kunde. Under tiden lyckades vi aven snorkla fram ankaret vi tappat, inte bara morker pa var himel. Med fulla segel hissade och med den stora motorns hjalp lyckades vi sa ta oss loss. Tyvarr hade vi kvar vart forsta ankare i vattnet och vi drev pa grund en andra gang. Det blev att tills vidare dumpa ankaret med en boj i kattingen och en andra gang blev vi raddade ur den grunda sanden. Baten slogs valdigt hart mot botten i de ganska stora vagorna och det kanndes lite som om hela baten var nara att klappa sonder helt, vilket den som tur var inte gjorde! En stund senare, pa djupt vatten tackade vi var raddare med pegnar vin och cigaretter. Alla tre var regalt chockade av handelsen, det kandes lite som om vart hem hade drababats av en jordbavning. Den foljade natten sov vi alla tre som sma barn.
Vi vaknade pa torsdag morgon med en lite uppgiven kannsla i kroppen, nar skulle oturen vanda??
Segel hissades och kuren lades soderut, mot Big Creek dar det i alla fall skulle finnas bade Tull och Imigration. Vi hade fin fart hela dagen och lyckades ta oss till ankringen. Pa kvallen unnade vi oss ett par kalla ol och kande att nu skulle vi val i alla fall kunna segla mot Belize dagen darpa. Sjalvklart sprack aven den planen for nar vi antligen var klara med alla myndighetspersoner och styrde ut mot oppet hav blev det morkt innan vi hann igenom revet och vi fick ankra for natten.
Den sjatte Juni, Kungariket Sverige firade sin dag och sa aven Kapten Oskar! Tyvarr var det stiltje och hur fin var ankring an var, med 10 meter djupt kristallklart vatten utanfor en Karibisk palmo, hade vi anda alla tre mycket hellre spenderat hogtidsdagen med varsin kall ol i handen. Eftersom det inte blaste nagon tankte jag prova en snilleblixt jag fatt kvallen innan, att koppla en elektrisk vattenpump till Volvon fo att kunna ta oss fram pa det stilla havet. Det som hande kandes som ett slag i ansiktet da vatten och olja borjade rinna ur motorn ifran stallen dar det verkligen inte borde rinnan nagonting alls. Men vetskapen att vi kanske hade pajat var svenska gamla metallklump intog vi i alla fall fodelsedagstarta. Paulina hade bakat en smarrig chokladtarta och hon och Jonas overaskde mig med ljus i tartan, en frukost for kampar!
Framat luchtid fick vi lite vind och sakta med sakert siktade vi mot Utila. Tyvarr dog vinden under natten och vi lag och guppade i tio timmar och rorde oss bara bakat da vi nu verkligen inte kunde anvanda var motor. Sondagen utspelade sig ungefar som lordagen med vind fran lunch fram till midnatt och aterigen lag vi och guppade i vantan pa battre tider. Morgonen darpa hade vi bara 13 sjomil kvar och vi forsokte fa igang var dingemotor for att om mojligt kunna gora nagra knop mot mal. Tyvarr vagrade den att starta men det borjade i alla fall att blasa. Mandag kvall kunde vi pusta ut, ankrade i Puerto Este pa on Utila. Utila ar en o fullt med dykcenter och vi funderar lite pa att ta certifikatet. Forst skall vi dock fa lagat bade dingemotor och diselmotor som efter ett snack med en motorkunnig seglare forhoppningsvis inte skall ha pajat helt.
Forhoppningsvis skall nasta inlagg inte droja lika lange som detta. Vi har aven lagt upp bilder ifran Cuba och det kommer sa smaningom aven bilder ifran Belize. Tyvarr (forlat om det ordet blir uttjatat) har laddaren till var reservdator gatt sonder sa vi far se om den kan lagas eller om vi maste hitta en ny innan ni far se den senaste versionen var vara solbrannor.
Ha det bast dar hemma i kylan, vi tanker pa er!!