Medvinden

Southwind III



Flower

Archive for April, 2010

På väg till Panama

English version below... English version below…

Solen går ned. En lila-rosa himmel utgör vår vy akterut. Vinden har äntligen fått lite fart och vi gör god fart fram genom de kareliska farvattnen. Ljungman (Leo) står nere i kabinen och tillbereder kvällens måltid. Styrman (Jens) sitter och plinkar på gitarren. Ett lugn ligger över båten. Det är vår tredje kväll till havs och vi har alla fått våra sjöben.

Jag tänker tillbaka på våra dryga två veckor på Utila, denna lilla ö utanför Honduras kust. Det är en härlig stämning. Avslappnad. De främsta aktiviteterna är dykning och party. Inget är så pass viktigt att det inte kan vänta till morgondagen. Atmosfären är således minst sakt avslappnad. Med andra ord ett perfekt ställe att landa efter åtta månader i Köpenhamn och sedan några intensiva veckor med båtarbete.

Men också förrädiskt härligt. Vi hade inte tänkt stanna så länge som vi gjorde då vi först kom. En kombination av trevliga möten och en bra deal med vår dykskola, där vi fick massvis med fridyk när vi tog våra kurser gjorde att vi dröjde oss kvar. Inte mig emot när jag ser tillbaka på det. Kanske lite synd att vi inte hinner stanna någon annan stans på väg ned mot Panama men man kan ju aldrig få allt. Stannar man någon stans i två veckor hinner man lära känna människor och känner sig inte lika mycket som turist även om det så klart är fallet. En annan anledning till trivseln är att det kryllar av folk i vår ålder på ön och det är lite ovanligt för oss som seglar som annars mest hänger med pensionerade amerikanska par.

Nu är vi som sagt på väg mot Panama. I skrivande stund har vi drygt 370 nautiska mil kvar, utan för “hörnet” på Honduras, cirka fyra dygn kvar på seglatsen. Så här långt har allt löpt på fint förutom en diesel läcka som gjort att motorn stannat vid två tillfälle och vi har fått lufta den. I morse precis när jag stod och bakade bröd till frukosten fick vi napp på fiskespöt. En halvmeters tonfisk som kommer mätta oss vid alla dagens mål. Färsk fisk, MUMS!!

Härom natten hade jag helt fantastisk upplevelse. Jag och Leo satt uppe och filosoferade i sittbrunnen när jag plötsligt hör hur det plaskar till lite och ett frustande ute i vattnet. Jag kikar ut och ser plaskandet och sedan hur en projektil flyger genom vattnet. Det är alldeles för mörkt för att uppfatta konturerna, men det är fullt av mareld och man kan se formen av fem delfiner som simmar runt båten och leker. Det är fullkomligt magiskt med allmarelden, det ser som en trollkarl från en tecknad film har trollat i vattnet då det fullkomligt sprakar av ljus från marelden när de far fram. Fem magiska minuter senare dra de sin väg, jag tackar innerligt för den upplevelsen som är något av det vackraste jag sett.

i Panama får vi nog vänta en vecka på kanalgenomfarten som tar två dygn. Den 28 kommer Stefan och den 4e kommer Anders, Jens och Leo följer således med genom kanalen vilket blir en häftig upplevelse. Nu är det dags för lunch, tonfiskmacka på nybakat bröd….

Segla Lugnt

Leo making a tuna sandwich

Leo making tuna sandwiches…

iconuk

The sun sets slowly. A pink-purple sky is our stern view. We finally got some decent wind and we’re making pretty good speed through the Caribbean Ocean. Leo is down in the cabin preparing the dinner and Jens sit’s on deck playing the guitar. It’s a calm vibe aboard, our third day at sea an everybody adopted to the rolling.

I sit here and reflect of our two weeks at Utila, this small island out side the coast of Honduras. There’s a nice caribbean vibe, relaxed. The main activities are diving and party. Nothing is of greater importance than that it can wait until tomorrow. A prefect place to relax after eight months in Copenhagen and some intense week’s working on the boat.

But also seductive. We didn’t plan to stay as long as we did. But a combination of nice people and a good deal with our dive shop giving us lot’s of free fun dives made us stay. I do not regret that we stayed for some time. It’s a little shame that we no have no time to stop somewhere on our way to Panama, but you can’t both have the cookie and eat it. If you stay somewhere for more that two weeks you get to know some stationary people and get to know people a lot deeper which was really cool. Another reason that I like it so much at Utila is that elsewhere we meet mostly retired couples cruising there boats. Nothing wrong with that but hanging with people in your own age is a change.

As I write, we’ve got 270 nautical miles left to Colon, Panama. We’re right outside the “corner” of Honduras and got about four days left of sailing. So far so good except a diesel leek that forced me to air out the engine a couple of times. This morning, right as I was baking bread for breakfast, we got a fiche on the rod. A two feet tuna, I sure it’ll feed us good al day long.

Last night I had a magical experience. Me and Leo we’re sitting in the cockpit, talking and chilling out when I hear a splash and a breathing 15 meters out in the water. I watch and see how some projectiles shoot towards the boat. It’s too dark to see anything but there’s so much bioluminescens that you can see the shape of five dolphins cursing around our boat. It looks like the work from a wizard in a cartoon. I just stand there and watch them for a couple of minutes. Definitely one of the most magical things I’ve ever seen!

In Panama we’ll probably have to wait a week for our transit though the canal. the 28th Stefan arrives in Panama, Anders the 4th. Jens and Leo will transit the canal with me. Now it’s lunch time, tuna sandwich, newly cought tuna, home made bread!

Åter seglar Southwind!

iconuk English resume below…

Kära blog. Äntligen lite avslappnad tid att försöka få nedskrivet vad som sker på denna sidan Atlanten. Som bekant flög jag den 13 mars mot Florida och sedan ett par dagar senare vidare mot San Pedro Sula, Honduras. En regnig tisdagseftermiddag i hotellobyn mötte jag min blivande besättning, bröderna Jens och Leo. Föga dramatiskt om än ett efterlängtat möte. Dagen därpå började vi så vår resa med buss och sedan vidare med båt mot marinan där Southwind låg för ankar, Texan Bay Marina.

När vår båttaxi la till vid bryggan och vår packning lastades upp på kajen kom ägare till marinan, Mike “the Texan”, ned för att hälsa. Jens och Leo hade till en början svårt att hänga med i Mikes gutturala texanska accent. Vi blev hur som helst hälsade varmt välkomna. Med stor spänning gick jag mot båten. Utsidan såg fin ut, men när jag gick in möttes jag av gröna väggar. Eftersom de var vita när jag lämnade båten i juli påbörjade vi ett intensivt skrubbande för att ta kål på möglet. Efter många timmars skrubbande, en hel del svett och en hel del klorin kunde vi tillslut konstatera att den muggiga mögellukten var på väg bort.

Så började arbetet med att försöka få i ordning båten. Tillsammans försökte vi strukturera upp alla utrymmen bättre så att det inte skulle bli samma kaos som sist vi var ute och seglade. Man måste ju ha med sig massvis med olika “bra ta ha” prylar ombord eftersom man måste kunna klara sig på egen hand i många lägen. Det blir ju dock lite värdelöst när man ändå inte kan hitta den där lilla metallbiten som man “vet att man har någonstans” när det väl är dags. Efter ett par dagars slit kändes det dock som om det aldrig varit så bra ordning ombord, -tack Jens och Leo!.

Vid det här laget hade vi börjat få slut på maten vi handlat innan vi åkte ut till marinan. Så vi kastade loss och seglade mot Frontreras, huvudorten i floden, 7 sjömil bort. Där började vi arbeta på min att göra lista. Jag har den uppdelad i tre kategorier. Kategori ett är de sakerna som måste vara fixade innan man ger sig ut, det allra viktigaste, till exempel lämnspumpen. Kategori två är bra att göra listan. Saker som inte direkt påverkar säkerheten men som vore sköna att ha ordnat. Tillexempel lacka och måla båten. Kategori tre är en lista på saker jag skulle vilja göra. Självklart vore det skönt att göra allt på hela listan och segla med en båt som är helt fixad. tyvärr funkar det inte riktigt på det viset. Det är bara att fixa det viktigaste och sen ut och segla och uppleva lite ifall man inte vill bli hängande i en marina i åratal.

Efter två veckors slit kunde vi så bocka av allt det viktigaste och vi påbörjade vår resa ut ur Guatemala. Tyvärr fördröjdes det hela lite, bland annat på grund av att jag fick en liten släng magsjuka. Måndagen den 30 mars åkte vi i alla fall genom Rio Dulces Canyon. Man seglar båten mellan 100 meter höga klippor med kalksten och djungel; en helt fantastisk upplevelse.

Väl igenom floden ligger Livingstone, staden där man klarerar ut ur Guatemala. När så papperna var iordning gick vi för att få oss en helt fantastisk fisk och sakdjurssoppa, en tallrik fylls till bredden med en hel fisk, krabbor musslor snäckor och allt möjligt annat gott ni kan tänka er!  Morgonen därpå lättade vi så ankar och satte kurs mot Utila, Honduras. Seglatsen var ganska tråkig. Det blåste långa stunder ingenting och vi fick gå mycket för motor. Tyvärr fick jag inte igång autopiloten så det blev till att handstyra hela natten. När vi närmade oss Utila onsdag morgon började det till vår glädje att blåsa igen. Tyvärr motvind och det blev några timmars kryssande innan vi kunde segla in i ankringsviken.

Utila är ön där man antingen festar eller dyker, eller bägge. Dessutom har hondurianerna just nu sin största fest helg på hela året så stämningen är på topp. Vi skall försöka ta dykcert här alla samman ifall Jens öron tillåter den saken. Jag ser verkligen fram emot att få kunna andas där nere i det blå. Dessutom är det säkert massor man missar om man seglar runt utan att ordentligt kunna hälsa på alla varelser där nere i djupet.

Varma hälsningar (runt 30 grader)

P.S. Eftersom jag inte kom att lägga upp inlägget direkt när jag skrivit det så har det fortsatt att hända grejor. Vi har börjat dykkursen. Allt gick bra och vi har fått vårt Open Water Certifikat. Vi har även fortsatt på Advanced Open Water där man får dyka ned till 30 meter och lära sig några specialinriktningar. I skrivande stund har vi precis kommit hem ifrån vårt nattdyk. En helt underbar upplevelse i tyngdlöshet. Korallerna får helt andra färger på natten och marelden var fantastisk. Imorgon skall vi dyka på ett vrak som ligger nere på 30 meter, det blir nog väldigt spännande det också! Nu skall jag få mig en välförtjänt iskall öl. D.S.

Oskar

iconuk 

So, I guess you’re all excited to know what’s up with me and my crew. We came back to the boat the 16th of March. We had a lot of cleaning to do before we could even move into the boat agian. It also took long time to organize all the stuff that I have lying around. Now it feels really nice again, almost like home…

So, when the boat was cleaned up, we started to work on my list of stuff that had to be taken care of before we could set sails. It lead to two weeks of hard work in the Rio before we set sail down river to clear out of Guatemala.

We set sails the 30th of March towards Utila, Honduras. 31 hour later we could spot land. Really nice to be back in this nice island. Since we came we have been taking our scubasiving course, partyed a lot and just had a really good time. We just came back for a really cool night dive, amazing how cool the ocean is on the night! That’s part of the reason that the English version is so short. But stay tuned the upcomming days for some pictures from the trip

Cheers
Oskar