Medvinden

Southwind III



Flower

På väg till Panama

English version below... English version below…

Solen går ned. En lila-rosa himmel utgör vår vy akterut. Vinden har äntligen fått lite fart och vi gör god fart fram genom de kareliska farvattnen. Ljungman (Leo) står nere i kabinen och tillbereder kvällens måltid. Styrman (Jens) sitter och plinkar på gitarren. Ett lugn ligger över båten. Det är vår tredje kväll till havs och vi har alla fått våra sjöben.

Jag tänker tillbaka på våra dryga två veckor på Utila, denna lilla ö utanför Honduras kust. Det är en härlig stämning. Avslappnad. De främsta aktiviteterna är dykning och party. Inget är så pass viktigt att det inte kan vänta till morgondagen. Atmosfären är således minst sakt avslappnad. Med andra ord ett perfekt ställe att landa efter åtta månader i Köpenhamn och sedan några intensiva veckor med båtarbete.

Men också förrädiskt härligt. Vi hade inte tänkt stanna så länge som vi gjorde då vi först kom. En kombination av trevliga möten och en bra deal med vår dykskola, där vi fick massvis med fridyk när vi tog våra kurser gjorde att vi dröjde oss kvar. Inte mig emot när jag ser tillbaka på det. Kanske lite synd att vi inte hinner stanna någon annan stans på väg ned mot Panama men man kan ju aldrig få allt. Stannar man någon stans i två veckor hinner man lära känna människor och känner sig inte lika mycket som turist även om det så klart är fallet. En annan anledning till trivseln är att det kryllar av folk i vår ålder på ön och det är lite ovanligt för oss som seglar som annars mest hänger med pensionerade amerikanska par.

Nu är vi som sagt på väg mot Panama. I skrivande stund har vi drygt 370 nautiska mil kvar, utan för “hörnet” på Honduras, cirka fyra dygn kvar på seglatsen. Så här långt har allt löpt på fint förutom en diesel läcka som gjort att motorn stannat vid två tillfälle och vi har fått lufta den. I morse precis när jag stod och bakade bröd till frukosten fick vi napp på fiskespöt. En halvmeters tonfisk som kommer mätta oss vid alla dagens mål. Färsk fisk, MUMS!!

Härom natten hade jag helt fantastisk upplevelse. Jag och Leo satt uppe och filosoferade i sittbrunnen när jag plötsligt hör hur det plaskar till lite och ett frustande ute i vattnet. Jag kikar ut och ser plaskandet och sedan hur en projektil flyger genom vattnet. Det är alldeles för mörkt för att uppfatta konturerna, men det är fullt av mareld och man kan se formen av fem delfiner som simmar runt båten och leker. Det är fullkomligt magiskt med allmarelden, det ser som en trollkarl från en tecknad film har trollat i vattnet då det fullkomligt sprakar av ljus från marelden när de far fram. Fem magiska minuter senare dra de sin väg, jag tackar innerligt för den upplevelsen som är något av det vackraste jag sett.

i Panama får vi nog vänta en vecka på kanalgenomfarten som tar två dygn. Den 28 kommer Stefan och den 4e kommer Anders, Jens och Leo följer således med genom kanalen vilket blir en häftig upplevelse. Nu är det dags för lunch, tonfiskmacka på nybakat bröd….

Segla Lugnt

Leo making a tuna sandwich

Leo making tuna sandwiches…

iconuk

The sun sets slowly. A pink-purple sky is our stern view. We finally got some decent wind and we’re making pretty good speed through the Caribbean Ocean. Leo is down in the cabin preparing the dinner and Jens sit’s on deck playing the guitar. It’s a calm vibe aboard, our third day at sea an everybody adopted to the rolling.

I sit here and reflect of our two weeks at Utila, this small island out side the coast of Honduras. There’s a nice caribbean vibe, relaxed. The main activities are diving and party. Nothing is of greater importance than that it can wait until tomorrow. A prefect place to relax after eight months in Copenhagen and some intense week’s working on the boat.

But also seductive. We didn’t plan to stay as long as we did. But a combination of nice people and a good deal with our dive shop giving us lot’s of free fun dives made us stay. I do not regret that we stayed for some time. It’s a little shame that we no have no time to stop somewhere on our way to Panama, but you can’t both have the cookie and eat it. If you stay somewhere for more that two weeks you get to know some stationary people and get to know people a lot deeper which was really cool. Another reason that I like it so much at Utila is that elsewhere we meet mostly retired couples cruising there boats. Nothing wrong with that but hanging with people in your own age is a change.

As I write, we’ve got 270 nautical miles left to Colon, Panama. We’re right outside the “corner” of Honduras and got about four days left of sailing. So far so good except a diesel leek that forced me to air out the engine a couple of times. This morning, right as I was baking bread for breakfast, we got a fiche on the rod. A two feet tuna, I sure it’ll feed us good al day long.

Last night I had a magical experience. Me and Leo we’re sitting in the cockpit, talking and chilling out when I hear a splash and a breathing 15 meters out in the water. I watch and see how some projectiles shoot towards the boat. It’s too dark to see anything but there’s so much bioluminescens that you can see the shape of five dolphins cursing around our boat. It looks like the work from a wizard in a cartoon. I just stand there and watch them for a couple of minutes. Definitely one of the most magical things I’ve ever seen!

In Panama we’ll probably have to wait a week for our transit though the canal. the 28th Stefan arrives in Panama, Anders the 4th. Jens and Leo will transit the canal with me. Now it’s lunch time, tuna sandwich, newly cought tuna, home made bread!

Comments are closed.