Medvinden

Southwind III



Flower

03 25 N 81 06 W

English verison below... English version below…
Fyra unga starka män seglade ifrån Panama. Det var fredag förmiddag. Det fanns hopp i luften. De fyra skulle ut på äventyr. Åskådarna på bryggan vinkaders av och segel sattes. Vi var strax ute ur Balboas hamnområde och kursen sattes söderut. Redan efter ett par timmar skrek det till ifrån fiskespöt. En halvmeters Mahi Mahi satt på kroken. Så fort den var landad drog vår kock Stefan fram filekniven och började förbereda kvällens läckra måltid.

Ungefär så var den första dagen till havs. Vi hade faktiskt bra vindar ifrån starten och gjorde god fart. Efter första natten var alla lite matta, Anders och Phil visade även tecken på sjösjuka, vilket de uttryckt över relingen. När resan är skumpig och speciellt i början innan man vant sig så blir dagarna lätt väldigt slöa. Man vilar mest och försöker hålla i sig…

Vädret har varit ganska så bra med oss hela tiden även om vi fått köra en del för motor. Det hade vi emellertid räknat med då vi passerar ITCZ, intertropiska convergence zonen. Ett område norr om ekvatorn med stiltjebälten, regn och åskskurar och plötsliga squalls, när det på några minuter blåser upp till nästan kuling och störtregn för att sedan avta lika snabbt. Vi hoppas nu snart kunna vara nere i passadvindsbältet så att vi kan få lite trevlig med- eller sidvind fram till Galapagos. Vi har ca 580 nautiska mil kvar så vi räknar med ytterligare en vecka till havs.

I skrivande stund ligger vi med vinden snett in från babord och vi har ganska bra kurs emot mål. Anders mår sådär efter att jag fått honom att hissa storseglet. Sjösjukan blir som värst när man anstränger sig eller är nere i kabinen. Som tur är känner varken Stefan eller jag några större bekymmer så vi får i alla i oss bra mat varje måltid. Anders hade börjat skrivna ned hur det hela ter sig i hans ögon men ni får vänta med den berättelsen tills Styrman mår lite bättre.

Segla lugnt

P.S. gå in under “Besättning” på bligen och läs lite om Kocken och Elektrikern.D.S.

English 03 25 N 81 06 W
Four young strong men sailed out from Panama. It was friday morning. A feeling of hope and adventure was in the air. We waved at the people at the dock and sat sail. Soon we left Balboa harbor and set course south. Only a few hours had passed when the fishing rod started screaming loud. A half meter Mahi Mahi was on the hook. As soon as the fish was onboard our Chef Stefan pulled out his knife and started to prepare that night delicious dinner.

That was the first day at sea. Good winds from the start and nice speed. After the first night everybody was a bit fatigue. Anders and Phil showed some signs of seasickness, they also made sure the fish knew about it. When the boat is bumming around and specially when people are not used to the sea the first couple of days becomes really lazy. Most of the time you just rest and try not to fly around in the cabin.

The weather has been pretty good so far even though we had to run the engine for some time. We’re passing by the ITCZ, a belt north of the equator with no wind, rained thunderstorms and squalls. We hope to hit the trade winds soon so that we can get some nice running winds down towards Galapagos. Right now we’ve got about 580 nautical miles left so we calculate with another week at sea.

As I write the we’e on a port tack with pretty good course towards our goal. Anders doesn’t feel very well after a trip on deck to rise the main sail. The seasickness gets worse if you focus hard on something or works down the cabin. Luckily neither Stefan or me have gotten bad yet so at least we get some good food every night. Anders started to write a little text of how he experience the trip so far but it’ll have to wait until we get a bit more settled weather.

Calm seas to you all.

One Response to “03 25 N 81 06 W”

  1. May 20th, 2010 at 20:41

    Mary Tyner says:

    Sailing speed is perfect for trolling and I’m glad you had a mahi mahi on the first day! It’s important the captain and the ship’s cook didn’t get sick – the rest of the crew will “tough it out” and eventually get their sea legs.
    Smooth sailing!