Medvinden

Southwind III



Flower

FROSSERI OCH EVOLUTIONSTEORI

English verison below...English version below…
Söndagsmorgonen den 25:e maj möttes besättningen ombord Southwind III av samma syn som Darwins HMS Beagle gjorde 1835, nämligen konturerna av San Cristobal. Men vid landstigning möttes vi definitivt av helt olika öar. På vår ö togs vi emot av ett turistmaskineri som under åren har vuxit sig fram, och som helt i led med Darwins lära, anpassat sig för att kunna leva på den mänskliga trafik som numera vallfärdar till Galapagos öarna. Från bryggan där båttaxin stannar hamnar man direkt på en gågata med restauranger, försäljare av div. guidade turer och små souveniraffärer.
Vad gör då fyra unga män som varit isolerade på en båt i 9 dagar? Jo man omfamnar konsumtionssamhället man ankrat i och börjar ta del av vad som erbjuds och hittar snabbt det som man tvingats avstå från till sjöss. Choklad, glass, milkshakes med den lokala frukten, fyra måltider om dagen och ffa den kalla ölen. Efter första veckan ställdes den oundvikliga frågan “var kom den här ifrån?”, syftandes på magen och frosseriet avtog någon dag. Därefter kom vi till insikten; “vi kommer inte se land igen på 25 dagar” och intaget av glass och andra sötsaker nådde en ny topp strax innan avfärd.
Så mellan varven av födointag insåg vi var vi hade hamnat. Mitt i ett levande zon. Djuren på ön har inte människan som sin naturliga fiende och man kommer ofta helt inpå de orädda krabaterna. San Cristobal kännetecknas av sin Sjölejons koloni som huserar här. De simmar runt båtarna, runt bryggan och kravlar sig runt på stränder och gator. Det är verkligen en märklig syn första gången, sjölejon som sover på parkbänkar och trottoarer. Vi kommer alla att sakna dessa söta varelser som gjorde att man nästan alltid hade något att fästa ögonen på. Speciellt festliga blev de i vattnet när man simmade med dem. De unga sjölejonen var väldigt lekfulla och virvlade runt en i vattnet för att busa.
Djuren på ön var allt som oftast värdigt avslappnade och tog det ofta lugnt och vilade i väntan på att nästa mål mat skulle intas. Lite samma vibe som människornas på San Cristobals maniana maniana kultur. Speciellt när man ser de urgamla landsköldpaddorna, som kan bli 250 år och lika många kilo, undrar man. Har alla invånarna på ön kommit så långt fram i evolutionen att de förstått livets essens. De bryr sig inte om stress och karriär. Må så vara att Sköldpaddorna inte är världens fräckaste djur. Men de bryr sig inte riktigt, tar en dag i sänder, och se, de lyckas ju ganska förträffligt, i alla fall med tanke på deras ålder.
Även vi lyckades ta det hela ganska så lugnt och njöt riktigt gott av lite avslappnad tid efter hårt jobb i Panama och en ganska ansträngande seglats. Vad gäller Darwin, så måste hans besök ha tett sig något annorlunda. Han lär ju hur som helst ha kommit på sin evolutionsteori efter sin vistelse här. Efter människans inverkan på ön är nu ekosystemet beroende av konstgjord andning i form av olika projekt där man hjälper arter att överleva. “Survival of the fitest” härskar på det viset inte längre på ön. För oss var besöket magiskt och minnet av alla djuren kommer finnas kvar lång tid. Vad gäller kulan på magen är det något vi jobbar på.

English verison below... GLUTTONY AND EVOLUTIONARY THEORY
On Sunday morning the 25th of may, the crew onboard Southwind III faced the same horizon as Darwins HMS Beagle did 1835, the outline of San Cristobal. The Island how ever was not the same. Upon our arrival we where greeted by a society all about tourism, which in line with Darwins studies adjusted during time to live of the vast amount of humans now visiting the Galapagos islands. Straight from the docks where the water taxi comes to a halt you enter a street filled with restaurants, guide and tour salesmen and small souvenir shops.
So what does 4 young men, isolated on a boat for the past 9 days do? You embrace the local ways of consumption and start seeking what you’ve been missing on the sea. Chocolate, ice cream, milkshakes made of local fruits, four meals a day and especially the cold beer. One week in a question arose “where did that come from?”. The growing belly became a concern and the eating returned to a normal level. But the fast approaching date for take of lead to the insight “no land for 25 days!”, and the eating started again.
But food as important as it is, was not the main reason for coming to this island. We where smack down in one of natures most untouched areas. And the wildlife not recognizing humans as a threat gave amazing, close experiences whith the animals. San Cristobal most recognized feature is its big colony of sea lions. They are in the water around boats and the docks but also command the beaches and the main street. It’s an extraordinary sight when you for the first time se these creatures just resting or sleeping on benches and sidewalks and we’ll surely gone miss them. Snorkeling and diving with them seemed to trigger de curiosity and the young ones always came to say hello and to play for a while.
The animals and the people of San Cristobal seemed to share some cultural similarities we picked up on. A feeling of “No need to rush”, mañana mañana was definitely present everywhere you went. You especially wonder about the thoughts of animals when you se the old, slow moving giant tortoises who can become 250 years and weigh as many kilos. Maybe the inhabitants of the island already climbed the evolutionary latter to the top and found out what it’s all about. No stress, or carriers to worry about. The tortoises may not be he most interesting animal on the planet, but they seem to do just fine anyways, at least with their age in mind.
We also manage to slow down to the beat of the locals and relax, which was well deserved after all the hard work we did in panama. When it comes to Darwin and his visit here he probably had some other experiences than we did. The islands have change and is now in need of human aid to ensure survival of the very fragile ecosystem. Because of the produce brought in from the mainland, new species are now taking the place of indigos species whilst man tries to fight them of. “Survival of the fittest” no longer rules in Galapagos. When it comes to the extra weight we’ve all added, thats something we’re working on.

3 Responses to “FROSSERI OCH EVOLUTIONSTEORI”

  1. June 12th, 2010 at 08:04

    marit says:

    Heja på!
    Skulle varit kul att ta del av era tankar kring detta så jag och Pelle undrar var finns texten? Det är jätteroligt att följa er och fantastiska bilder från Galapagos var det. Snart är det Midsommar och då åker vi till Vitemölla. Segla på!

  2. June 13th, 2010 at 10:30

    Pelle says:

    Hej Pågar
    Åker till Vitemölla på lördag för en vecka. Texten på er rapport funkar inte. Hoppas att ni seglar lugnt.

    Anders far

  3. June 18th, 2010 at 00:03

    Mary Tyner says:

    Nothing tastes as good as food ashore after a sea passage!