Medvinden

Southwind III



Flower

Snabbvisit på Pitcairn

English verison below... English verison below…
Som jag skrev i förra inlägget hade vi tur med vädret när vi kunde ankra i Bounty Bay och alla fyra gå iland samtidigt. Dagen därpå däremot hade det börjat blåsa mer och rapporten sa att vindarna bara skulle bli starkare. Så vi beslöt oss för att spendera dagen på ön för att sedan kasta loss. Eftersom förhållandena nu var ganska usla, så stannade Phil på båten för att vakta ankaret.

Vi blev återigen hämtade av Brenda. Det var häftigt att se hur denna kvinna i 60åldern hanterar båten och bara leker sig fram i det stora svall som är precis på landningsplatsen. Vi åkte återigen upp till hennes hus där vi satt och pratade över en kopp kaffe om hur livet ter sig på den lilla ön. Jag och Anders känner varandra ifrån somrarna som vi spenderat i den lilla byn Vitemölla på Skånes östkust. Känslan man fick på Pitcairn var som när man besöker Vitemölla på hösten. Det är ofta lika ruggigt och blåsigt som vädret vi hade igår, men framförallt ligger likheten i det totala lugn som sprider sig över en på bad ställena. Vitemölla har 100 bofasta, Pitcairn 62. Bara så otroligt mycket mer isolerade då man bara kan få nya varor samt ta sig dit och därifrån var tredje månad.

Under dagen blev vi körda runt på ön av Brenda och hennes son Andrew som helt utan förväntan på att få något tillbaka bara tog hela dagen åt att visa oss deras ö. Vi var på deras Bounty museum som har lite delar av skeppet kvar, bland annat skeppsbibibeln. Sedan bar det av till en dam som hette Irma. Tanten var 82 år gammal och hade skrivit en kokbok om deras traditionella mat som hon gärna signerade åt oss. Vi pratade med många av öborna eftersom alla stannade till om man mötte dem eller bjöd in en på kaffe ifall man hade vägen förbi. Tillsammans med Brenda klättrade vi även upp till Christians Cave, en grotta ganska högt upp på berget som Christian, myteristernas ledare och Brendas släkting skall ha haft som gömställe ifall ett skepp skulle komma för att leta efter myteristerna. Vår alla kondition hade fått lite stryk efter den långa seglatsen. Brenda däremot pinnade på, barfota dessutom, uppför bergets kam.

Vi fick på eftermiddagen ett anrop ifrån Phil om att ett av våra ankare hade gått av. Tydligen, såg jag senare, hade det satt sig i en sten och i de stora vågorna ryckt söder repet. Som tur var hade Andrew en dyktub jag kunde låna, av bar det ut till båten igen. Det var naket att dyka utan våtdräkt och BCD och bara några vikter fästa i ett gammalt byxbälte. Men det hela gick bra och vi fick ett rep om ankaret. Under tiden som jag var nere åkte Brenda in till land och fick med sig ut två korgar, fyllda till bredden av frukt och grönsaker. Människorna på Pitcairn tillhör de vänligaste jag någon sin mött, det är personer som dessa som gör att man får hopp om världen.

Så var det dags att ge sig av, denna gången en 300 sjömil, ca två och ett halvt dygn, till Mangareva, Gamblier Islands. Detta är den sydöstra änden av Franska Polynesien och skall enligt alla guideböcker ha en fantastiskt mycket lugnare ankring än Pitcairn. När vi skulle ha upp vårt huvudankare fick vi återigen problem. Ankaret satt i sand men när vi drog det lös drev det fast i en sten och satte sig som berget. Det var mycket svårt att få loss och dra upp det i de stora vågorna som byggts upp. Vi kämpade i en timme och under tiden slogs vårt bogspröt loss. Tillslut märkte jag att vi drev lite och gjorde ännu ett försök att med motorn köra loss ankaret. Det lyckades och vi kunde köra ut på djupare vatten för att hala upp kättingen. När hela paketet var upp upptäckte vi att hela ankaret hade böjt sig som en ostbåge i en 90 tradig vinkel. Det är verkligen stora krafter involverade och jag är glad att vi inte hade söder något allvarligare eller skadade oss själva under arbetet. Nu seglar vi i stark medvind och hoppas vara framme den första juli.

Tills dess, segla lugnt där hemma, och glad midsommar i efterskott.

English verison below... A quicke at Pitcairn
When anchoring in Bounty Bay was possible the morning of arrival at Pitcairn Island, we had good luck with the weather. Pitcairn is known for it’s bad anchorage so the fact that all four of us could make it in to shore at the same time was really good news. Although, the good weather didn’t stay long and at the morning of the second day we decided to spend just that day and then move on in the evening. The conditions was now pretty nasty so Phil stayed as anchor-watch aboard. We we’re picked up by Brenda in their surfboat since it’s really hard to get past the surf and up on the jetty in big swells. Brenda however, handles that boat like no other woman in her 60s that I know of. Ashore we all went up to her house for coffee and a long talk about the life at the Island. There’s a relaxed and calm feeling that hit’s you here. Everything is so quiet and you feel really comfortable, also that is after 18 days at sea.. There is only 62 people living here right now and that also makes the atmosphere really laid back, but not in the caribbean way, people still seems to get their stuff done down here.

During the day, Brenda and her son drove us around the island just without us asking, really nice hospitality! We visited the Bounty museum where they have some artifact from the ship wreck. After that we went to Irma, and old lady that wrote a cookbook with traditional Pitcairn food which she gladly signed for us. We spoke to many of the islanders since everybody stops on the road for a chat or invites you in for some coffee. In the afternoon Brenda took us up to Christians Cave where the old mutiny leader and her ancestor used as a hiding place if a ship where to come and look for them. My condition after they days sitting still at sea was pretty bad. Brenda however outrun as all, barefoot!

Later on we got a call on the radio from Phil saying that our backup anchor had chafed off. Brendas son had a scuba tank which I got to borrow and of we went on a mission to recover the rod. It felt pretty naked to dive with no Wet suit or BCD but it all went fine and we soon had a rope round the anchor. While I was down Brenda drove back to shore and brought us two baskets filled with fresh fruit. The kindness and hospitality of these people are among the best you’ll find in the world and must be experienced! If you have a boat, go here!

When we we’re all back in the boat we prepared to head off towards Mangareva, Gamblier Islands. One more problem would be in our way though, main anchor. Because when We started pulling, it came lose from the sand and got stuck in a rock. it was Really hard and dangerous to get it loose in the big waves that had built up. We smashed the bow roller and some metal parts up front. Finally The waves made it get lose somewhat and We ran for it with the engine. Luckily it worked and we were lose! All totally fatigue sat down and had dinner while the lights of Pitcairn slowly faded away for sight. The memory will always stick in my mind!

One Response to “Snabbvisit på Pitcairn”

  1. July 1st, 2010 at 04:45

    Mary Tyner says:

    What a profound experience and so vividly described!