Medvinden

Southwind III



Flower

Den underbara slumpen

Vi lättade ankar ifrån Mangareva för att ta oss till Hao. Atollen
huserar en gammal fransk militärbas men vårt mål med besöket stavas
solförmörkelse. Det var nämligen så lyckosamt att den 11 juli
inträffade en total solförmörkelse i Södra Stillahavet och ett av de
bästa ställena att se den på var Hao. Sagt och gjort, vi skulle 450
distans norrut, ca tre dygn. Tyvärr var vi tvungna att gå igenom Haos
revöppning mitt i natten då vi annars inte hade kunnat gå igenom för
än senare dagen efter, i sådant fall efter solförmörkelsen som var
klockan nio lokal tid. Man måste passa tidvattnet väl på dessa atoller
då vi hade kunnat få uppemot 15 knops motström vid fel tillfälle på
Hao. Tyvärr hade vi missat att det är en timmes tidsskillnad mellan
Gambliers och Tuamoutus. Därför gick vi in när vattnet fortfarande var
på väg in, istället för att vara stilla. Vattnet gick in men vinden
blåste motsatt riktning så att det uppstod väldigt turbulens mitt i
kanalen. Ganska läskigt mitt i natten då man inte riktigt ser vad som
händer. Vi kom i alla fall lyckigt fram och kunde kasta ankar klockan
fyra på morgonen i en övergiven marina som vi hade läst om i vår
guidebok. Döm av vår förvåning när vi morgonen därpå vaknar och skall
lägga till vid kajen ser en svensk flagga på den andra segelbåten som
ligger här för tillfället. När det sedan visar sig vara Candela, en
svensk båt med åtta ungdomar som seglar mot Nya Zeeland tycker jag nog
slumpen spelade oss ett gott spratt. Vi blev direkt inbjudna till
frukost ombord på Candela och inväntade under tiden solförmörkelsen.
Så sakteligen blev det mörkare och mörkare för att till sist bli en
total solförmörkelse under lite mer än tre minuter. En oerhört häftig
upplevelse! När ön dessutom är full av ditresta
Solförmörkelsesentusiaster förstår man hur tur vi hade att vara i
området vid rätt tidpunkt. Candela hade egentligen planerat att lämna
samma eftermiddag, men de planerna lades snabbt på hyllan och vi
förberedde istället en gemensam middag. Det blev grillad färsk tonfisk
i Candelas sittbrunn den kvällen. Sannolikheten för att vi av en slump
skall skulle segla på dessa svenskar måste sägas vara ytterst liten,
livet är bra underligt ibland.

Morgonen därpå tog sig så Candela mot revöppningen mot löfte om att
mötas upp igen på en annan ö om tio dagar. De lämnade oss med familjen
som bor precis vid kajen. En stor familj vars hjälpsamhet inte vet
några gränser. Vi har från klockan halv sju på morgonen konstant ca
tio barn som de alla kräver vår uppmärksamhet. Ibland får vi bestämt
säga att vi behöver lite siesta ombord, men vi har verkligen lekt av
oss alla fyra. De här barnen är helt underbara och dem kommer vi
säkerligen sakna så fort vi kastar loss.

På eftermiddagarna har den lokala musik och dansgruppen repetitioner
inför ett uppträde om några veckor. Dessa tar sin platts på kajen där
vi ligger. Solnedgång ackompanjeras således av traditionell polynesisk
musik och tjugo tjejer som skakar rumpa. Det är nästan så att man får
nypa sig själv i armen ibland. Det är ju klart att man har försökt
föreställa sig söderhavet i sitt huvud, men detta kunde jag aldrig
drömma om. Oss går det då ingen brist på!

Igår var det Franska nationaldagen och en hel del lokala festligheter.
Flagor hisnades och hymner skanderades. Årets miss och mister öbo gick
först i paraden. Efteråt bjöds det på saft och kakor på byns torg. Vi
blev mer eller mindre attackerade av flickor i tolvårsåldern som inte
viste till sig av lycka av att se fyra vita pojkar. Det finns ingen
turistindustri på Hao, hit åker man helt enkel bara om det är
solförmörkelse. Men de flesta av dessa entusiaster lämnade redan samma
förmiddag så vi är fyra ganska ensamma utbölingar. Dagen fortsatte med
kanottävlingar och en kokosnötsöppningskam. På kvällen var det disko
på torget och vi var såklart på plats för att dansa med våra nya
tolvåriga fans. Den bästa franska nationaldag jag har haft i alla
fall.

Idag seglar vi vidare mot Tahanea som enligt uppgift är en obebodd ö,
det blir spännande!

The twist of fate
We haled anchor at Mangareva and sat sail towards Hao. The Atoll
Island is home for an old French military base but our goal here is
spelled Solar Eclipse! You see, luckily enough, there’s been an
eclipse the 11th of July in the South Pacific, and Hao was one of the
best spots to view it! Unfortunately we had to enter the pass during
night to time the right tide to go in before the eclipse. Here you
have to be careful to hit slack water, otherwise the current going out
can be up to 15 kts. Too bad for us there’s one hour of time
difference between Gambliers and Tuamoutus so when we thought it would
be slack, we had 3 kts going in and 25 kts wind working against it
making the sea really upset and the crew really wet. Nothing bad
happened though and headed for an old marina where the guidebook said
you could dock for free. The next morning we were really surprised to
find out that the only other sailboat in the marina was a Swedish boat
with 8 youngsters on their way to New Zeeland! We got invited for
breakfast and we sat in their cockpit waiting for the eclipse.

It got darker and darker and then the moon finally covered the sun for
over three minutes. Really surrealistic and cool! When the whole
Island is filled with Solar Eclipse enthusiasts you sort of realize
you’re lucky to just be in the area at the right time. Candela, the
Swedish boat, originally planned on leaving that afternoon, but those
plans soon changed and we arranged for a dinner party. Fresh tuna in
their cockpit, yummy!

Candela left the morning after but we agreed on meeting in ten days at
another Island. They left us with the family who lives close to the
dock. A big family and their generosity has no limit. From half past
six in the morning we’ve got ten kids who all tries to get our
attention. Sometimes we have to firmly tell them we need a siesta
aboard but we all played with them more that I did for a very long
time. IT’s really cool kids and we’ll probably miss them as soon as we
hit the seas again.
During the afternoons the local band and dance group have their
practice for an upcoming show. It just happened to take place right
next to the boat, so every sunset is accompanied with local music and
ass shaking. Sometimes you have to pinch yourself in the arm to see if
this is really happening. I’m not trying to romanticize the Pacific;
life is just really good to us right now!

Yesterday was the French national day and they Island celebrated. The
flags were raised and the national anthems were sung. Miss and Mister
Islander lead the parade through town. Afterwards the city gave away
lemonade and cookies. We were more or less attached by the local
twelve year old girls like we are some kind of rock stars (somewhat
true though). They’re not used to see four young handsome men in their
town who is never visited by tourist unless there’s an eclipse.
During the day they had canoe races and coconut opening competitions.
Later on that evening they had a disco at the town square and we
carried on dancing with our new twelve year old fans. At least the
best french national day that I ever had.
Today we sail towards Tahanea that we read is an uninhabited island, exciting!

3 Responses to “Den underbara slumpen”

  1. July 20th, 2010 at 04:34

    Mary Tyner says:

    When I was a kid, I saw a total eclipse of the sun – MEMORABLE! But seeing one on an isolated Pacific Island – TOTALLY AWESOME!

  2. July 21st, 2010 at 18:09

    Candela says:

    Hej, vi är på Makemo nu, här finns det vatten och en stor affär. Priserna är lite lite lägre här. Nu sticker vi till öppningen på andra sidan och förmodiligen vidare till en liten atoll mellan Makemo och Fakarava. Sen kommer vi till Fakarava om 2-4 dagar. Ses snart! Candela

  3. September 10th, 2010 at 18:16

    John says:

    hey, nice blog…really like it and added to bookmarks. keep up with good work