Medvinden

Southwind III



Flower

Slaget om tvätten

Vi lämnade Pitcarin med all hast för att ta oss till Gamblier Islands
och Mangareva som är huvudön. Vi drog därifrån eftersom det skulle
börja blåsa en hel del och det märkte vi om inte annat av under
seglatsen därifrån där vi i princip bara hade ett litet försegel uppe
men ändå gjorde bra fart. Det regnade och var squalls men vindar upp
på 25 m/s vilket var mindre behagligt.

Efter ankomst till ön hade vi en hel del stora och små reparationer
att ta itu med. Vårt ankare blev ju något deformerat på Pitcarin men
som tur var fick vi på Gambliers hjälp av några arbetare med
grävmaskin och skärbrännare, att böja det tillbaka till en någorlunda
normal form. Vi hade lite segel att reparera, motorer att laga och en
båt att städa. Eftersom båten i princip inte legat stilla sedan
Galapagos behövde även bestättningen del tid för att ta igen sig. Som
regel sover man aldrig i särskilt långa sträck när man är ute så när
man återigen får sova en hel natt i sträck är det något ganska så
fantastiskt. Ön som sådan är väldigt naturskön, gröna kullar och helt
omgiven av turkosblått vatten. En av dagarna spenderades på en
expedition till Mt Duff, den högsta toppen. Jag vet inte vad det är
men det verkar som om människan på något sätt får behov av att komma
så högt upp som möjligt när man är på en ny plats. Kanske är det någon
form av kontrollbehov, man vill ha koll på omgivningarna. Hur som
helst, mina kängor hade under seglatsen blivit offer till kung Neptun
och hans stora blå, så färden upp gick i ett par hala gympaskor, inte
att rekommendera i leran som var våt sen senaste regnet. Allt
stillasittande ombord tär en del på konditionen så det var inte helt
utan problem som vi tillslut kunde sätta oss på toppen och konstatera
att det trots ansträngningen var väl värt besväret.

Vi hade vi det här laget en hel del smutstvätt i bagaget. Allt var
saltigt och det var en stor laddning tvätt vi hade med till
tvätteriet. Institutionen drivs av Fritz, en tysk man, före detta
soldat i Främlingslegionen, och numera alkoholliserad tvätteriägare.
Den första ölen öppnades klockan åtta, samtidigt som vi hade lov att
slänga in vår första tvätt. Sedan var det väldigt viktigt att vi kom
och bytte maskin vid rätt tidspunkt. Fritz jobb var som han själv sa,
“att mäta upp tvättmedel och skruva fram rätt program”. När vi så kom
en halvtimme sent var han inte nådig. Förvånade mötte Anders och Phil
en berusad man med kökskniven i högsta hugg som på tysk-franska gav
dem en läxa i punktlighet.

Klockan tolv stängde tvätteriet, “Ich will miene ruhe haben” sa Fritz
och här skulle vi inte springa och tvätta. De något sparsamma
öppettiderna gjorde att projektet drogs ut över fyra dagar. Hade det
inte varit för att han tog så oskäligt mycket betalt hade det mest
varit kul att försöka komma ihåg sin skoltyska, men 60kronor per
laddning var lite i överkant, speciellt med tanke på nämnda
servicenivå. När han väl hade pengarna i sin hand blev han dock lite
mer välsinnad och berättade sin livshistoria med de olika krigen, hans
tio barn och hans hustrus tragiska död. Det som fanns kvar i livet för
manen i sina sjuttio var “Tabak, Pilsner und Musik”. Vi önskade honom
all lycka i fortsättningen och lättade ankar, Hao och Tuamoutu Islands
nästa!

The Battle of the laundry

We left Pitcairn in a hurry since the weather report told us it was
going to be quite windy a couple of days. We headed for Mangareva, the
main Island at the Gamblier group. We only used a small jib but still
made pretty good speed. Unfortunately we had some squalls with rains
and winds at forces up to 50 kts. That was really unpleasant.

When we arrived at Mangareva we had a boat full of minor and major
fixes. Our anchor got bent at Pitcairn as I wrote in the last entry.
At Mangareva we found some constructors with a tractor and a burner at
their tool shop. They spend a good afternoon to bend it back into
normal anchor shape. We had some sails to stitch, engines to repair
and a boat to clean. All four of us were all pretty tired after the
long time at sea with cut up sleep. It’s fantastic when you can sleep
through a whole night again after a long passage! The Gamliers are
really beautiful Islands, green old volcanic hills surrounded by
reefs. On day we went on a hike to climb the highest peak, Mt Duff. I
don’t know why but every time I come to a new place I feel a surge to
get to the highest point. It might be a bit of a control behavior
where you want to check out your surroundings. My good walking shoes
got flushed overboard so I had to climb the slippery mud in running
shoes, not to recommend. You really lose your breath by sitting still
for so many days so it was a pretty though hike. Sitting at the top
looking down made you realize it was all worth it though!

The pile with dirty clothes had built up to a decent since by now. The
laundry at the island is run by Fritz, a German ex foreign legion
soldier, by this time an alcoholized laundromat owner. The first beer
got popped at eight in the morning, the same time we were allowed to
start our first machine. Then he was very keen on us changing it at
the exact time. Fritz job was to “measure up the washing powder and
set the machine to the right program”. When we came half an hour later
than argued he was not very happy. Anders and Phil got really
surprised when they met a drunken man with the kitchen knife in one
hand, giving them a lesson in German timing.

At noon the laundry closed, Fritz said, “Ich will miene ruhe haben”
and didn’t want us running around his yard hanging our clothes. The
brief opening hours made the project stretch over four days. If it
were not that we had to pay 7US a load I wouldn’t mind trying to
communicate with the old German. Although, considering the level of
service I think it was well over price, like everything else here in
French Polynesia.

At the end when we paid him he got somewhat friendlier and started to
tell us his life-story. Many wars, ten kids and then the tragic death
of his wife. What was left in life for Fritz now was “Tabak, Pilsner
und Musik”. We left him with that and haled anchor, next port Hao in
the Tuamoutu Islands!

Comments are closed.