Medvinden

Southwind III



Flower

Penryhn Island

ENGLISH VERSION BELOW

Så var det åter igen några veckor sedan ni där hemma fick uppdateringar ifrån era favoritseglare i Söderthavet! Senast jag skrev i bloggen var på Tahiti. Där blev vi kvar i nästan tre veckor då vi hade lite problem att ta itu med. Genuan skulle sys, vi behövde få en ny ankarrulle tillverkad och vår motor strilade. Vi lyckades tillslut, trots mer tid och pengar spenderade än planerat. Vi fick även tillfälle att tillsammans med Jessica, en bartender vi mötte i Papeete, bli guidade runt ön. Vi besökte bland annat Billabongs surftävling som skulle gå av stapeln några dagar senare. Det var mäktigt att se vågorna som de tävlar i, livsfarligt ifall man tappar balansen och slås upp på revet.

När vi väl var klara med reparationerna och båten var lastad med mat, diesel och franska viner (som vi fick köpa tax-free!), seglade vi så av mot Bora Bora. Ön är ju känd för sin magnifika lagun och nu senast Viktoria och Daniels bröllopsresa till ön. Tur att de slapp betala för sin resa, Bora Bora är verkligen exceptionellt dyrt. Klart det är en vacker ö, men knappast så fantastiskt som man kanske föreställer sig. Detta framförallt eftersom det i dagsläget i princip är uppbyggt för turister med mycket pengar. Inte lika häftigt när man som vi kan besöka öar med få invånare och väldigt orörd natur. Vi hade dock en rolig kväll där vi blev inbjudna till ett sjuttonårs-kalas. Till skillnad ifrån svenska diton bjöds det på pilsner och kareokesång. Eftersom vi övat våra sångröster runt om Stilla havets hamnar på diverse kareokebarer var vi ju tvungna att delta. Lite svårt var det eftersom Engelskan i deras texthäfte delvis var hemmagjord men det blev ett par goda bitar tillslut.

Så efter nästan två månader i Franska Polynesien satte vi segel mot norra Cooköarna och Penrhyn Island. Här bor ca två hundra personer. De försörjer sig på fiske och att tillverka stråhattar till export. Vi kom precis vid solnedgången på fredagskvällen, så vi fick ankra utanför revet då man behöver dagsljus för att gå in. Något förvånad blev Anders då han vid sjutiden på lördagsmorgonen vaknade för att gå ut och tömma blåsa och i sittbrunnen finner en leende Polynesier som önskar honom en god morgon. Vi är inte säkra, men antar att han suttit där ett bra tag eftersom Anders legat och dragit sig i 20 minuter och inte hört någon båt närma sig. Med andra ord lite annorlunda mot de knackningar man tar till därhemma innan går in i främmande hem. Det var dock perfekt eftersom mannen i fråga var både tull- och immigrationstjänsteman och visade sig kunna lotsa oss in genom alla koraller fram till ankringen. Han kom senare tillbaka med en annan tjänsteman och lite papper att fylla i. De stannade på båten i säkert en och en halv timme och provspelade alla våra instrument och ville se på alla elektroniska prylar. En oväntat trevlig morgon ombord!

I skrivande stund väntar vi på att hälsoinspektören skall komma och spruta insektsgift ombord innan vi kan åka in till land. Senare idag skall vi försöka harpunera lite fisk till middagen. I morgon är det söndag och vilodag så vi får inte utöva några aktiviteter. Vi blev dock inbjudna till kyrkan, klädkod långärmat och krage. Vi får se vad skrynkliga plagg vi kan rota fram tills i morgon…

A few weeks have past since the last blog entry and an update from the Southern Ocean. We were then at Tahiti, busy working on the boat. We had a Genoa that needed reparations, our anchor roller was remade and our engine stopped working for some time. After we spend more time and money that planned we finally sorted out the problems and were ready for some more sailing. We had met Jessica, local bartender who took us on a ride around the Island before we left. We went down to se the set up for the Billabong surf contest that were to start in a couple of days. It’s was really cool to see the enormous waves they surf in. One mistake and they’re down in the corral…

After three weeks in Papeete we set sails towards Bora Bora. People told us before that it’s not as nice as the legend, but we felt that I would be cool to at least have a beer at Bora Bora YC. We stayed for some days extra since Phil had problems getting his deposit back. Finally on monday the 23rd we left French Polynesia after almost two months. We headed of towards the northern Cook Islands, and the Penrhyn Atoll. We arrived at sunset last night, friday. Therefore we could not enter the lagoon but had to anchor off and wait for sunlight to go though the pass. This morning, Anders woke up first to go up on deck and have his morning pee. He was pretty suppriced to meet a polynesian man in the cockpit. Apparently he had been sitting there for a while, waiting for us to wake up. He turned out to be the immigrations and customs officer and after some coffee he piloted us through the pass and in to the anchorage.

Later he came back with a another official to do some paperwork. They stayed around for and hour and looked at our equipment and tried out our instruments. Tomorrow is sunday and we’re not allowed to do any activity, although h we were invited to church. Tonight we’ll have to dig out some long pants and shirt with collars for the dress code tomorrow….

One Response to “Penryhn Island”

  1. September 1st, 2010 at 06:38

    Mary Tyner says:

    Either the Penrhyn immigration officer was really really quiet or you guys were really really tired – or both! That was cool that he piloted you through the pass and invited you to participate in their Sunday services.