Medvinden

Southwind III



Flower

VANUATU

Vi spenderade dryga tio dagar i Vanuatu. Vi kom från Fiji till Tanna, en ö fylld av magi och spännande möten. Vi ankrade i Port Resolution, namngett av självaste James Cook på en av sina upptäcksresor. Tragiskt nog hade en lokal båt två veckor före vår ankomst kapsejsat och fyra personer drunknade. När vi kom iland blev vi omhändertagna av Warry och hans bror. De båda bröderna driver den lokala Yacht klubben och hade båda varit med i räddningsarbetet och man lyckades rädda tolv personer. Eftersom Tullen och immigrationsmyndigheten låg på andra sidan av ön, anordnades en dagsutflykt följande dag för att ta itu med pappersarbetet. Vägen var skumpig och den fyrhjulsdrivna bilen fick ibland kämpa hårt för att ta sig fram. Själva staden, Lenakel var inte säkrskillt spektakulär, vi åkte ganska så fort efter papperna var i ordning. På vägen tillbaka fick vi följa med på en cermoni för att tacka de som varit med i räddningsarbetet. Där blev vi hela eftermiddagen tillsammans med Tom, en annan seglare ifrån Australien, och massor av lokals. Männen som varit ute i båtarna avtackades och sedan bjöds det på en traditionell färgglad dansshow. De olika danserna representerade olika saker, en för offren, en för de överlevande, en för livräddarna osv. De var en väldigt häftig upplevelse att få se något på riktigt och inte bara en uppvisning för turister.

Efter dansen var det tid att gå till kava baren. Kava är en lokal rot och deras populära berusningsmedel. Roten tuggas till en massa som sedan spottas ut i ett löv. Genom lövet filtrerar man sedan vatten, ungefär som kaffe. Man får sedan en halv kokosnöt men drycken som inte direkt kan beskrivas som aptitlig. Sedan måste man halsa den. Efteråt skall man spotta på marken och harkla sig lite, mest för att drycken smakar bark. I kavabaren, som byggd som en liten berså för denna ceremoni, blandas ljudet av harklande och spottande från dem som just druckit kavan och från dem som tuggar den till en massa och spottar ut massa i bladen. Effekten är att man tappat känseln, först i munnen, lite som cylokainsalva, och sedan i sina extremiteter ifall man druckit många koppar vill säga.

Det kändes lite märkligt att bedöva munnen precis före det var dags för mat, men man får ju ta seden dit man kommer. På buffén stod lokala delikatesser, mycket svin i olika varianter, samt en geleaktig kaka, gjord på banan och mjöl som tydligen var deras nationalrätt. Det var en minst sagt häftig dag, gå gärna in och kolla på bilderna!

Dagen därpå var det så dags att besöka Tannas aktiva Vulkan, Mt Yassur. Vi bestämde oss för att vandra till Vulkanen tillsammans med Tom. Eftersom vi hört att det var bäst att se den i mörkret gav vi oss av sent på eftermiddagen och gick genom vägen omgärdad av stora banjaträd och omslutna av syrsornas ihärdiga spelande. Det tog oss tre timmar från starten till att vi var framme vid kratern. Himlen lystes upp av ett rött sken medan vi klättrade upp för sidan av kratern. Så kom vi fram till kanten, och stod 180 meter ifrån lavabädden och stirrade ned i den glödande magman. Så med några minuters mellanrum röt den till och skickade en fontän av lava hundra meter upp i luften, över vår huvudhöjd. Vi stod fängslade av naturens mäktighet och kikade på lavafontänerna med känslan av att vi nog egentligen inte borde stå där vi gjorde. Det var helt klart något av det häftigaste jag sett!

När vi kommit ned för kratern väntade en bil för att ta oss till “John Frum” byn. Denna så kallade cargo-cult tror sedan före första världskriget på en John Frum, som uppenbarligen besökt dem och troligtvis varit en amerikans soldat. Han skall ha förutspått att de skall få bilar, flygplatser osv. men de måste också hålla kvar sina traditioner (dock ej kannibalism) till motsats vad det fått höra ifrån missionärerna. När sedan sakerna slog in och de fick se saker ifrån industrisamhället, kom de fram till att John måste vara en profet och måste härstamma ifrån deras vulkan. varje fredag spelar det så sånger som är profetior de har fått i sömnen ifrån John. Det var denna konserten vi var där för att få ta del av. Dock stannade vi inte hela natten, de själva gick inte och la sig för än i gryningen. Låtarna var ganska trevliga till en början, men efter en stund lät det ganska så likartat ifall man inte talar Bislama, det lokala språket. Det var däremot trevligt att få prata med lite lokals om deras religion idag. Numer är det inte själva “cargon” som är viktigt, utan mer att de skall leva traditionellt och visa respekt för varandra, ungefär samma som de flesta religioner. Dock var man tvungen att dricka Kava för att kunna få kontakt med John. När man dör väntar evigheten med John och förfäderna nere i vulkanen. Byn låg så nära att man ibland hörde hur vulkanen röt till, så det måste vara ganska betryggande för människorna här att John övervakar den varma lavan.

När vi kände oss klara med Tanna seglade vi mot Port Villa, huvudstaden på ön. Här avklarades lite ärenden innan vi seglade ut till en liten paradisö över helgen för att fira Anders födelsedag. Ankringsviken var fantastiskt fin, men kristallklart turkost vatten och omgivna av klippor en en vi sandstrand. Vi spenderade dag på land för att på kvällen ordna en lägereld och grilla den harpunerade fisken. På Fiji upptäckte Phil att man kunde köpa fyrverkerier, något som är helt förbjudet i Australien, så framåt kvällen firades Anders med pompa och ståt med fyrverkerier på stranden. En mycket trevlig dag med andra ord. På söndagen seglade vi tillbaka till Port Villa för att klarera ut och seglade sedan på måndag kväll (1/11) mot Mackay i Australien. Jag kan rapportera mediokra vindar och en hel del motorgång. Vädret är däremot fint och det är knappt några vågor, så vi har det ganska så behagligt här ute. Räknar med att vara framme om en vecka.

Segla lugnt.

Kapten Oskar

3 Responses to “VANUATU”

  1. November 6th, 2010 at 20:10

    Hans says:

    Gratulerar Anders till födelsedagen. Och Vanuatu – är det inte där man bör vara på sin vakt om någon nämner höga torn och lianer? Men i alla fall fortsatt trevlig resa och kryssa lugnt genom Barriärrevet.

  2. November 7th, 2010 at 03:23

    Mary Tyner says:

    Your “Cargo” / volcano experience gave me chills – such a vivid description ! Great way to celebrate a birthday too. Looking forward to your landfall in Aussie world…

  3. November 24th, 2010 at 18:32

    Emily Kettner says:

    Kapten Oskar! Post one in english soon, I can’t wait!