Medvinden

Namn: Southwind III Typ: Amel Kirk 36 Rigg: Masthead Längd: 36′ (11meter) Bredd: 9′ 10”(3meter) Djupgående: 5′ 4″ (1.6meter) Årsmodell: 1978 Ursprung: La Rochelle – Frankrike Material: glasfiber Köl: fenköl 5.2 ton Motor: Volvo Penta MD11C 1978 23hp Vattentank: 150 liter Dieseltank: 100 liter Kabiner: 3 Kojplatser: 7

Riggen Vår båt har en sluprig med ett försegel och ett storsegel. Storseglet har fulllängdslattor som gör det enklare att reva tillsammans med Lazy-jacks och två fasta revpunkter. På förstaget sitter ett Harken rullfockssystem. Oftast har vi uppe vår 150% genua som vi enkelt kan reva. Förutom stor- och försegel som vi har två uppsättningar av, har vi både stormstormsegel och stormfock som vi hissar på ett extra inre förstag. Totalt har vi åtta segel så vi skall nog klara oss även om vi skörar(seglet får en reva och måste sys). Vår mast är utrustad med maststeg som gör det enkelt att klättra upp, för reparationer och för att hålla utkik.

Däckutrustning För alla långseglare är självstyrning något väldigt viktigt. Vi använder i huvudsak ett monitor vindroder. Det håller kursen rätt relativt mot vindriktningen. Ett vindroder fungerar utan ström och är en mycket hållbar konstruktion. Nackdelen är vid väldigt lätta vinda eller vid motorgång. Vi använder därför vår autopilot “Anton” allt som oftast. Nackdelen med autopiloten är strömkonsumtionen, oljudet och att de lätt går sönder. För att generera ström har vi två solpaneler á 3 Ampere, samt en vindgenerator. Dessa är kopplade till vår “husbank” med 4st 115aH 6v batterier. Vi har även ett startbatteri till motorn. Man väljer att ha separata system för att alttid kunna få igång maskinen.

Oftast så går man inte in i hamnar uran ankrar upp i in (helst) lugn vik. När vi gör så har vi ett Delta-ankare som huvudankare men en 37meters 3/8” kätting, plus lika mycket ankarlina. Ibland väljer vi att ankra med två ankare för att vara på den säkra sidan. Som Andra ankare har vi då ett Danforth-ankare men en grövre men kortare 5/8” kätting. Vi har även ett tredje reservankare av typen Bruice.

Elektronisk utrustning

Självklart har vi flera olika GPS:er ombord som snabbt och mycket precis ger oss vår position. För att spara plats har vi större delen av våra sjökort digitalt på datorn, även om vi har mycket papperskort också.
Vi har såklart ett ekolod så att vi vet hur djupt det är under oss. För att kommunicera med andra båtar använder man en VHF-radio. Vi har både en fast och en handburen. För att ta emot väderprognoser har vi en kortvågs radiomottagare av märket Grunden. För att kommunicera med omvärlden har vi en Satellittelefon. Med den kan vi ringa samtal, men även koppla upp oss mot internet och få e-post och väderinformation.

Säkerhetsutrustning

Säkerheten är såklart viktigt ombord. Förutom de självklara flytvästarna med sele till så har vi även införskaffat annan utrustning. Det är såklart även viktigt att man övar och pratar igenom olika situationer, till exempel man över bord.

• En Epirb är en radiosändare som efter att den blivit aktiverad sänder ut ett nödmedelande som tas emot av sjöräddningscentraler runt om i världen. Ombord har vi en, av märket ACR.
  
• Ifall vi mot förmodan skulle behöva lämna skeppet har vi en Oceanklassad livflotte ombord av märket Plastimo. I de flesta nödfall klarar sig dock båten betydligt bättre än besättningen och ofta i fall då folk gått i sina livflottar hittas båten flytande ett stycke bort. Man måste komma ihåg att båten är starkt byggd och väldigt mycket säkrare än en livflotte. Dock finns det fall, tex. brand, där det är tvunget att evakuera.
• Självklart är vi utrustade med en brandsläckare per kabin i fall det skulle börja brinna. En är placerad nära motorn och gasspisen.
  
• Ifall vi skulle vara med om ett mastbrott är det viktigt att snabbt kunna göra sig av med riggen så att den inte slår hål på skrovet. Vi har alltid en repkniv hängandes innanför ruffluckan och en bulsax till att klippa av vajrarna som håller uppe masten.
• Vår Satelittelefon, som vars främsta syfte är komunikation är även ett viktigt hjälpmedel ifall vi skulle hamna i nöd. Med hjälp av den kan vi ringa till Sweden Rescue och tala om nödlägets art och vår possition. De tar i sin tur kontakt med närmsta sjöräddningsstation som organiserar räddningsarbetet.
• Sist men inte mist har vi en så kallad “grabbbag” packad med saker vi kan behöva ifall vi skulle lämna skeppet i livflotten. Här förvarar vi vår Epirb, extra batterier till VHF radio och Satelittelefon. En bärbar GPS och extra batterier. Värmefiltar, nödraketer, nödmat och handpumpad vatermaker som filtrerar havsvatten till dricksvatten. På däck har vi även surrat en 25 litersdunk med vatten som vi kommer försöka få med oss ifall vi skulle lämna båten för flotten.

Dingen För att kunna ta sig in till land då man ligger för ankar, vilket man gör större delen av tiden iland har alla långseglare en dinge, ofta en uppblåsbar variant. Vår är en Avon, 2.8 meter lång, som vi fick av en snäll man i Florida. På den har vi en Mercury 15hp (1997), som tyvärr krånglat en del sedan vi köpte den. Vi har även en backup motor, en 6hp Johnson från 1967. En riktig klassiker alltså!