Medvinden

Southwind III



Flower

Archive for the ‘Förberedelser’ Category

Sista veckan i Sverige…

iconuk English version below…
De senaste dagarna har jag gjort en hel del inköp till båten ifrån eBay. Det är allt ifrån reservdelar till motorn, en ny kartplotter, och lite schysta hattar… På lördag flyger jag till Florida. När jag kommer till dit skall jag bo hos Emily, en vän vi mötte via CouchSurfing sist vi åkte till Florida.
Innan lördag återstår det en vecka med flytt, att säga adjö till vänner samt att försöka få ordning på alla papper och alla prylar som skall med till Guatemala.

Jag har pratat lite grand med Jens och Leo. De skall möta mig i San Pedro Sula, Honduras, dit jag flyger den 16 mars ifrån Florida. Vi tar oss därifrån vidare till båten. Förhoppningsvis är allt som det skall ombord, förutom att vi kommer behöva skrubba rent allting med väteperoxid och klorin för att få bort allt mögel. Det är dock inget konstigt att en båt som står oanvänd så pass länge i tropikerna får lite mögel ombord…

En trevlig nyhet är att vi blir tre stycken på resan ifrån Panama mot Tahiti. Det är min vän och arbetskamrat som jag mötte på cocktailbaren jag arbetade på i Köpenhamn. Stefan Stöjberg Krogh heter denna glada danska kock och kommer bli ytterst bra sällskap ombord på den långa seglatsen över Stilla Havet. Stefan möter upp i slutet av april i Panama.

Lite nervöst är det hur som helst just nu. Det kommer nog inte släppa för än jag är på plats ombord på Southwind igen och ser så att hon flyter…

Oskar

iconuk

The Last week in Sweden…

The last day’s Ive been buzy shopping at eBay. It’s for exapmle spare engine parts, a new chart plotter and some nice hats… When I arrive in Florida I’ll stay with Emily, a friend I met at CouchSurfing the last time we we’re there.Before saturday I have to move apprtments, say goodby to my friends, and get all the paper works and stuff ready for Guatemala.

I’ve been talking a little bit with Leo and Jens. Tey’ll meet me up in San Pedro Sula, Honduras, where I fly the 16th of march. From there we’ll take a bus and a boat taxi to get to our marina. Hopefully is everything as it should be at the boat, except all the meldew, but som clorax should fix that problem.

A very nice news is that Stefan Stöjberg Krogh, a Chef I met at work in Copenhagen will meet up in Panama and sail with us thorwards Tahiti. It’s very nice to be a crew of three people on that long journey.

I’m a little bit nervous right now. I’m sure it’ll stay that way until I reach the boat to see for my slef taht it’s not on the bottom of the river…

Oskar

Båtmässa i CPH

English Version English version below…
Slutade mitt jobb förra lördagen, men jag var tvungen att åka över till Köpenhamn för att gå till banken. Jag passade på samma gång på att besöka BådeiBella, Danmarks båtmässa ute på Bella Center.

Det var ganska trevligt till en början, speciellt eftersom jag fick presspass och slapp inträdet, “Jeg skriver för den svenske seilblogg medvinden.com”. Kikade på lite prylar, nya flashiga Hallberg Rassys och försökte ragga sponsorer. Tröttnade efter ett tag då den mer inriktar sig till semesterseglare och motorbåtsfolk.

Hittade dock på lite schyssta dojor. Per-Ivar försöker få till ett seglarskorsobligatorium ombord. Jag vet inte hurvida det kommer att lyckas, men det fanns i alla fall ett ganska snyggt utbud på mässan;

DSC_6994

English Version

I stoped at my job last Saturday, but I had to go over to Copenhagen to visit the bank. So, while I was there, I payed a visit to the Danish boat show, BådeiBella.

It was pretty nice, especially since I could enter as a “media rep.” and didn’t have to pay the entrence fee, a benefit of a blog… After a while I got tired of it since the focus wassn’t of cruising sailing, more motor yachts and family sailiboats.

The picture shows some sailing shoes that I found. Per-Ivar want all crew to be obliged to wear them. I don’t know if he’ll succied, but they had some nice ones at the show…

Karta över seglatsen

English version below…

Satt precis och pillade fram en karta i google maps över vår seglats hittills. Försökte få till det så verklighetstroget som möjligt även om kanske några linjer går över land… Ni hittar kartan här.

Har i dagarna fått kontakt med Karsten Staffelt genom OSK. Karsten är bosatt i Panama City och hjälper nordiska seglare som rör sig i området. Jag hade lite funderingar kring riggare i Panama samt vätetiden för att gå igenom kanalen. Jag har tidigare hört andra seglare berätta att de fått vänta upp till tre veckor för att gå igenom. Efter den ekonomiska krisen så har dock skeppstrafiken minskat och enligt Karsten var det i april månad förra året mindre än en veckas väntetiden för små seglebåtar som min. Detta är ju verkligen en positiv nyhet!

Jag håller även på att lista upp inköpen som skall göras. Det handlar om reservdelar till inom- och utombordsmotorerna, en ny dator och en hel del annat smått och gott. Tråkiga utgifter men så klart nödvändigheter. Det är i alla fall kul att vara igång med projektet igen. Mindre än en månad kvar till det tropiska klimatet! Även om snön här i Skåne inte varit så där slaskig som den brukar så längtar jag ändå efter palmer och bad i det turkosblå vattnet.

Segla lugnt

I’ve just made a Google map over our sail-trip so far. I tried to make it as close to reality as possible, even though a few lines hit land here and there… You’ll find the map here.

I’ve just got in contact with the Danish sailor, Karsten Staffelt, through the Swedish crusing club OSK (our version of the SSCA). He lives in Panama City and tries to give a helping hand to all Scandinavian sailors in the area. I had some thoughts about riggers in Panama and the current cuing time before a transit. I’ve heard sailors talking about two to three weeks of waiting before you can transit. Although, after the financial crisis, the worlds shipping fleet haven’t been very busy and last April, you had to wait for less than a week. This is really nice news!

I’m also making lists of what to buy before leaving Sweden. Spare parts for the engines, a new computer and a lot of small but expensive stuff. Despite these costs, it feels really nice to be working with this project again. The tropical climate is now less than a month away. No more snow (even though I like that too)!

Stay Tuned

Och tre blir fyra

Så var hela besättningen som skall ta Southwind till Panama på plats. Vår besättningskvinna, min (Oskars) flickvän Paulina kom till Miami International Airport för en vecka sedan. När vi väl var nere i Miami passade vi på att shoppa lite och tömma vår postbox där bland annat vårt vindroder väntade på oss. Veckan som gått har spenderats slitande i vårt anletes svett för att få pli på vår gamla dam. Som planerna nu ser ut skall vi försöka bli klara att lämna La Belle på torsdag och ta oss till Ft Myers för att göra en stor bunkring av mat och reservdelar inför seglingen.
Våra nyfunna couchsurfing vänner tänker hålla avskedsfest för oss i Ft Myers och vi hoppas på ett hejdundrans party. Efter Ft Myers styr vi mot Key West, så långt söderut man kommer i Florida för att där vänta in bra väder för överfarten till Kuba.

Just nu sliter vi med småpill, en fönster som läcker här, en pump som strejkar där. Ibland känns det som att ifall man lagar en sak upptäcker man garanterat en ny pryl som behöver vår kärlek. Men vi har börjat vänja oss vid att vara båtägare och ständigt ha hundra bollar i luften.

Att besättning dubblerades samtidigt som en hel drös prylar östes in har resulterat i en något stökig båt, eller skall vi dra till med jävla oreda. Detta tillsammans med oljebyte, nya revlinor och en storstädning skall prickas av listan innan vi lämnar vår älskade lilla by. Återstår bara att se ifall vi kan hålla vår tidsplan eller ej.
Håll i hatten, snart så seglar vi!

Videoblogg #2

Så var det dags för vår andra videoblogg. Förutom lite båtmeckande; den utlovade rapporten ifrån vår jungfrufärd!

Floridiansk storstädning.

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan vi satt hemma hos Joe och skrev under en gulblekt papperslapp och skakade hand. Veckan som gått har till mycket bestått av städning. Joe verkar vara den typen av människa som ser det värdefulla i varenda liten pryl. Han har lagt fruktansvärt mycket “bra att ha” grejer här och var i båten. En del är ju verkligen bra att ha, som två kilo slangklämmor och reservdelar till motorn, men vi får kasta mängder av gamla rostiga prylar, oljeindränkta linor och gubbens gamla kläder.

Bland allt otrevligt vi stött på kan nämnas ett par ödleskelet, döda kackerlackor, mögel och två paket 30 år gammal nödmat. Hon har verkligen inte blivit ordentligt städad på hur länge som helst och det skall bli skönt när vi väl är klara! Saker och ting tar verkligen lång tid. Dels för att man hela tiden ser nya smågrejer att pilla med och dels på grund av alla trevliga människor vi stöter på dagarna i ända. Alla som kommer förbi, såväl andra båtägare som ett gäng cyklister i svarta tajts och neongula västar, vill snacka lite och önska oss lycka till. Speciellt äldre seglare är det roligt att snacka med. Hemma i Sverige möter man ofta en väldig skeptis av gammal “kloka” gubbar och andra besserwisser som dömer ut hela projektet med en fnysning. Här däremot är det de äldsta och erfarna som peppar mest. “Gör det nu medans ni är unga och njut”! Jag vet inte om det är för att vi är så unga eller om vi bara ser väldigt fattiga ut, men vi får massa saker av folk hela tiden. Av ett gammalt par som sålt sin båt fick vi kartor och pilotböcker över hela karibien och av en annan fick vi en gammal dinge (gummibåt som man har för att ta sig in till land då man ankrat). Dingen var i och för sig i dåligt skick, lite alger växer på den och vi måste limma en gummisarg, men en ny kostar upp emot 10 000 så vi blev väldigt glada.

Vi hoppas bli färdiga med städningen snart så att jag kan börja dra om elen som mest är ett virrvarr av kablar och lödningar. Jonas skall ta sig an det han gillar bäst, toan och när den är i bruks skick igen så vet vi alla vart vi kan finna honom. Skämt åsido så skall han ta sig an motorn vilket nog skall gå bra då den verkar vara i bra skick.

Tänkte passa på att tacka för alla kommentarer, både här på¨bloggen och i vår Facebook grupp. Det är kul att så många därhemma vill följa våra framsteg!

Varma hälsningar från Florida!

Videoblogg #1

Tyvärr lite dålig kvalite, men håll till godo, vi skall investera i en riktig videokamera snart!

EDIT:Först försvann slutet av filmen men Youtube hjälpte oss, nu kan ni se hela filmen!

En fransk madame!

Det var fredag eftermiddag, jag och Jonas klev ur bilen i Port LaBelle, en liten stad på 4000 invånare i mitt emellan Altanten och Mexikanska golfen. Där, i marinan låg en underskön fransyska förtöjd. Med sina 36 fot låg hon och guppade inbjudande, det var kärlek vid första ögonkastet!
Southwind III som hon heter är en franskbyggd Amel Kirk av årsmodell 1978. Hon har en sluprigg som tar henne framåt och en Volvo Penta 25 hk disel som spinner som en klocka! Nu vet jag att efter vårt bilköp så är det många ev er som börjat tvivla på vårt omdöme. Men vi kom inte hit för att köpa en bra bil, vi kom hit för att köpa en bra båt!
Så för att försäkra oss om skicket anlitade vi igår en grodmann som tittade till kölen. Hon fick klart godkänt för en så gammal dam och idag gick vi vidare med hjälp av besiktningsmannen Paul. Paul och jag har haft kontakt via email i ett par månader, allt genom vår konsult John Neal. Denna brittiske besiktningsman blandade kommentarer om båtens alla skrymslen med sin typiskt brittiska humor. Efter ett par timmar var han nöjd med vad han sett, -en så här fin båt blir svår att hitta för samma pris!
Något som är bra är att båten från början är tänkt som en havsseglare och allt är byggt med havssegling i åtanke och inte som de flesta båtar som är anpassade för dagsseglingar. Det betyder att vi inte behöver göra allt för stora förändringar för att hon skall vara redo att tas ut på de sju haven!
Efter att båten blivit godkänd åkte vi upp till ägaren, Joe Crunks hus för att titta på seglen. Det finns två helt nya segel som knappt använts plus sex gamla segel, alltid bra att ha i reserv! Joe Crunk är en typisk amerikan som efter att fyllt 80 inte längre orkar med att sköta båten. Vi satt ner, skrev ett papper, gav honom en handpenning och skakade hand. Båten är numera vår och imorgon skall vi till banken för att slutföra köpet! Ni där hemma får bara goda nyheter härifrån USA! Den 44e presidenten har precis tagit över makten och de två svenska vikingarna har fått sig en fransk dam att bita i.
Joe däremot kanske inte höll med i det goda med han nye president då han efter att allt var klart sa;
“So we’ve got a nigger as a president now hu”. Jag och Jonas nickade, det fanns inte så mycket att tillägga. På vägen ut till bilen skickade han med oss självuppvärmande Beef Stew och ett par konserver kyckling, jag antar att han tyckte vi ser lite taniga ut. Men på oss går ingen nöd, sämre dagar än denna har jag haft. Ikväll skall vår franska Madame få vagga mig till sömns!

Jeepen Jesper…

Ja, nu var det ett tag sedan sist vi uppdaterade bloggen. Det beror framför allt på att vi varit väldigt upptagna sedan vi kom till Fort Lauderdale i måndags. Men vi börjar med Fort Myers, Plamstaden där vi först landade.
Emily, som vi bodde hos de första två nätterna blev snabbt en väldigt bra vän och vi hade många diskussioner om livet här och hemma. I söndags var vi på stranden med henne och både jag och Jonas brände oss såklart. Men lyckligtvis för mig så är det bara Jonas näsa som fjällar.

Så i måndags satte vi oss på Greyhoundbussen som skulle ta oss från Mexikanska Golfen till Atlanten. Vi körde längs Aligator Alley som vägen kallas. Inte utan anledning då den sträcker sig genom norra delen av naturparken Everglades och vi hann se skymtar av i vart fall ett par aligatorer, eller “Gators” som det säger på bred sydstatsdialekt.
Här i Ft Lauderdale blev vi upphämtade av Darrell i hans orange SUV med nummerplåten “ON ALL 4Z”. Darrell är krigsveteran som numera bor tillsammans med sin man Tim. Eftersom de inte jobbar finns det mycket tid åt karate och gymmet. Nu skall det tilläggas att dessa två muskelberg är två av de trevligaste personer man kan tänka sig. Eftersom Darrels mamma är sjuk nere i Miami så ägnar de ganska mycket tid åt att köra ner där varje dag men på kvällarna så brukar vi sitta framför TVn och prata. De båda är verkligen amerikanska i hur de lever men pratar oerhört mycket om hur dåligt Bush behandlat deras land, vad alla andra länder måste tycka om USA nu och att de vill se snabba förändringar, precis som Obama lovat. Det skall bli mycket spännande att får vara här när den 44e presidenten skall ta över makten på tisdag.

De senaste dagarna har vi ägnat åt biljakt. För det måste sägas; i detta landet tar man sig inte långt utan bil. För att ta oss ut till bilhandlarna tog vi en buss där vi i princip var de enda vita. Sedan tror jag vi gick en mil längs en jätteväg där bilarna susade förbi och bilhandlarna låg på rad.
Så dök det plötsligt upp, “Fuzzys Car Tires” och det var här någonstans, på väg in till ägaren, John Fazzini, som vi började känna oss som i mitten av ett Sopranos avsnitt. John, eller Johnny hade inget inne men ringde upp Tommy, bilhandlaren brevid. Han hade en underskön skrothög till Jeep som någon bytt in. Den startade inte, okej, men kanske kunde “Johnny down at Fuzzy help you guy’s out”. Johhny är tredje ledet utvandrad italienare och driver sin faders gamla bilfirma. Hans sekreterare och fru är en platinablond donna i fyrtioårsåldern. I deras kontor springer en chi-wa-wa hund omkring i en tshirt med guldig bling bling text. Men jag skall inte kasta någon skit över Johhny då han är bland alla de trevliga och hjälpsamma amerikaner vi mött. Han har hjälpt oss oerhört med bilen som just nu står på lagning i hans verkstad.

Ja, precis som ni läste. Vi köpte en bil som direkt fick tas in på lagning. Köpet hanterades av vår ny “vän”, eller amigo, JT. JT är nog definitionen på skojare, en mexikan i sina bästa år, som skrattar åt sina egna skämt och hela tiden upprepade, “It’s a good Jeep”. Jo, vi ser att denna krockskadade skrothög är en jävligt bra bil, speciellt eftersom den inte startar. När så Johhny fått igång den, gick vi in och skrev på alla papper. 742$ med skatt, inte illa pinkat för en så fräsch V6a. När den sen inte ville starta så att vi kunde köra Jeepen Jesper över till bilhandlaren trodde jag att Jonas skulle få spader på JTs tjat om att det fortfarande var en bra bil.
Nu sitter vi alltså på Dunkin’ Donuts och väntar på att Johhny och Pablo skall få ordning på kärran så att vi kan åka och titta på en båt imorgon. Det skall bli skönt att få komma igång med båtletandet som ju faktiskt är själva grejen med resan.

Segla lugnt och kolla in våra nya bilder!

Hur, var, varför. Blogginlägg #1

Ja, nu sitter vi här runt en kopp kaffe och MEDVINDEN.COM är äntligen ute på nätet. Vi kan ju börja med att tacka webbis Kazuma för ett fantastiskt bra jobb!

Detta är alltså bloggen som skall ta mig (Oskar) och Jonas över halva världen, med vinden. En segeltur mellan två kontinenter och över världens största hav. Havet som Ferdinand Magellan döpte till det Lugna havet, och som är större än resten av världens landmassa tillsammans.

Men resan börjar inte i Stilla Havet. Först skall ett sund korsas och öriket Danmark blir vår utpost innan vi landar i ett förhoppningsvis varmt Florida. Väl där väntar förhoppningsvis vår drömbåt och vi kan inom någon månads tid kasta ankar och bege oss ut på äventyr, men mer om det under “Projektet”.

Men för att återknyta till rubriken lämnar jag ordet till min käre styrman, hur började det hela egentligen.

Jag (Jonas) och Oskar har känt varandra länge, sedan högstadiet då vi gick i samma klass. Länge hade vi en dröm om att spela i band och turnera världen runt tillsammans.Oskar var den som först la Rockstjärnedrömmen på hatthyllan, och efter att påtvingats spela i tajta jeans och pälsvästar så gav även jag upp den tanken. Musik är dock något jag aldrig kommer ge upp och gitarren skall så klart få åka båt. Efter gymnasiet började jag jobba som trädgårdsanläggare och Oskar jobbade på ICA. När jag vintern 07 jobbade på som bäst åkte Oskar till Chamonix för ett par månaders skidsäsong. Under tiden han var borta så började jag allt mer längta mig bort mot en annan vardag än den med jobb och tidiga morgnar. Det drömdes även i Chamonix och Oskars funderingar om en världsomsegling började få en mer konkret form. När han och Per-Ivar, som från början var den tredje medlemmen i projektet kom hem, var jag inte svårövertalad att följa med på äventyr.

Under sommaren 2007 började vi, jag och Per-Ivar, lära oss grunderna inom segling. Jag tog en veckokurs i segling och vi spenderade en hel del eftermiddagar i Oskars föräldrars kök framför sjökort och läroböcker.

Arbetet fortskred under hösten fram till att jag var tvungen att åka iväg två månader för ett jobb. Ett annat avbrott var när Oskar med fantastiskt kort varsel åkte till Kanada för att segla en båt över det blå havet till Frankrike. När Oskar kom hem började vi även planera för en flytt till Oslo efter årsskiftet.

Sagt och gjort, den första februari flyttade vi till en liten pluttig lägenhet i centrala Oslo. Kort därefter hade vi båda jobb och kunde börja sikta vår sista landetapp, vägen till Florida.

Nu sitter vi alltså här i ett snöigt Lund och är äntligen online! Om exakt en vecka kommer vi att vara på väg i vårt livs äventyr. Måste säga att vi har haft sämre dagar i våra liv.

Segla lugnt

Oskar och Jonas