Medvinden

Southwind III



Flower

Archive for the ‘Segling’ Category

Tropical sunset

I’m right now in Sydney. It’s been almost four months since I sold Southwind. I don’t have any updates of her destiny except that she survived the flooding in Brisbane just fine (after all, she’s a boat).
So sitting her in Sydney and looking back of the pictures makes one a little bit sad. Especially now when the autumn is advancing and the temperatures is dropping. I just had to get a quilt for my bed because the night’s here starts to get cold. For almost 9 months we only needed a sheets and sometimes a blanket…
I spoke to Per-Ivar Yesterday and he told me about some Swedish guys sailing up in the Northern Sea from Island to John Mayen to do some skiing on the worlds northernmost active volcano. Compared to arctic storms, the nights here in Sydney does not seems to cold, although when I look at the Port Villa Sunset, I can’t stop myself from a shiver. A couple of night after this photo was taken, we sailed away from the tropics, away from the dream and into the real world of hard work and cold nights…
Port Villa

Pictures from Vanuatu to Australia


Dear everybody, I hope that 2011 has been a happy new year for you all. I’m sorry this blog have not been up to date lately. I sure want to tell you the end of the story and show you the video that was shot during the trip. Meanwhile, have a look at the last pictures that we took.
Vanuatu to Australia.

Down Under!

Bye bye...
Dear readers of the blogg. Sorry for not updating for a while. I have been buzzy working on the boat, but it also seemed sad to report that we now reached our destination and finally split up a week ago here in Brisbane after seven months of traveling together.
We arrived Australia in Mackay and then headed up to Airlie Beach to repaint the boat. We stayed for two weeks and then headed down along the coast towards Brisbane, my current location. Normally the weather here this time of year is sunny and with north easterly winds, this year it was rainy and with southerly winds, so we had a pretty ruff sail coming down the coast…
Phil left for Sydney and Per-Ivar and Anders is safely home in Sweden. Im going to get down to Sydney and spend Christmas with Phil and his family. I’m really looking forward for this Australian Holiday!
Please stay tuned here for more photos and videos from the trip that I’ll post here in the following weeks!
Merry Christmas to you all!!

Preparations to enter the Great Barrier Reef

VANUATU

Vi spenderade dryga tio dagar i Vanuatu. Vi kom från Fiji till Tanna, en ö fylld av magi och spännande möten. Vi ankrade i Port Resolution, namngett av självaste James Cook på en av sina upptäcksresor. Tragiskt nog hade en lokal båt två veckor före vår ankomst kapsejsat och fyra personer drunknade. När vi kom iland blev vi omhändertagna av Warry och hans bror. De båda bröderna driver den lokala Yacht klubben och hade båda varit med i räddningsarbetet och man lyckades rädda tolv personer. Eftersom Tullen och immigrationsmyndigheten låg på andra sidan av ön, anordnades en dagsutflykt följande dag för att ta itu med pappersarbetet. Vägen var skumpig och den fyrhjulsdrivna bilen fick ibland kämpa hårt för att ta sig fram. Själva staden, Lenakel var inte säkrskillt spektakulär, vi åkte ganska så fort efter papperna var i ordning. På vägen tillbaka fick vi följa med på en cermoni för att tacka de som varit med i räddningsarbetet. Där blev vi hela eftermiddagen tillsammans med Tom, en annan seglare ifrån Australien, och massor av lokals. Männen som varit ute i båtarna avtackades och sedan bjöds det på en traditionell färgglad dansshow. De olika danserna representerade olika saker, en för offren, en för de överlevande, en för livräddarna osv. De var en väldigt häftig upplevelse att få se något på riktigt och inte bara en uppvisning för turister.

Efter dansen var det tid att gå till kava baren. Kava är en lokal rot och deras populära berusningsmedel. Roten tuggas till en massa som sedan spottas ut i ett löv. Genom lövet filtrerar man sedan vatten, ungefär som kaffe. Man får sedan en halv kokosnöt men drycken som inte direkt kan beskrivas som aptitlig. Sedan måste man halsa den. Efteråt skall man spotta på marken och harkla sig lite, mest för att drycken smakar bark. I kavabaren, som byggd som en liten berså för denna ceremoni, blandas ljudet av harklande och spottande från dem som just druckit kavan och från dem som tuggar den till en massa och spottar ut massa i bladen. Effekten är att man tappat känseln, först i munnen, lite som cylokainsalva, och sedan i sina extremiteter ifall man druckit många koppar vill säga.

Det kändes lite märkligt att bedöva munnen precis före det var dags för mat, men man får ju ta seden dit man kommer. På buffén stod lokala delikatesser, mycket svin i olika varianter, samt en geleaktig kaka, gjord på banan och mjöl som tydligen var deras nationalrätt. Det var en minst sagt häftig dag, gå gärna in och kolla på bilderna!

Dagen därpå var det så dags att besöka Tannas aktiva Vulkan, Mt Yassur. Vi bestämde oss för att vandra till Vulkanen tillsammans med Tom. Eftersom vi hört att det var bäst att se den i mörkret gav vi oss av sent på eftermiddagen och gick genom vägen omgärdad av stora banjaträd och omslutna av syrsornas ihärdiga spelande. Det tog oss tre timmar från starten till att vi var framme vid kratern. Himlen lystes upp av ett rött sken medan vi klättrade upp för sidan av kratern. Så kom vi fram till kanten, och stod 180 meter ifrån lavabädden och stirrade ned i den glödande magman. Så med några minuters mellanrum röt den till och skickade en fontän av lava hundra meter upp i luften, över vår huvudhöjd. Vi stod fängslade av naturens mäktighet och kikade på lavafontänerna med känslan av att vi nog egentligen inte borde stå där vi gjorde. Det var helt klart något av det häftigaste jag sett!

När vi kommit ned för kratern väntade en bil för att ta oss till “John Frum” byn. Denna så kallade cargo-cult tror sedan före första världskriget på en John Frum, som uppenbarligen besökt dem och troligtvis varit en amerikans soldat. Han skall ha förutspått att de skall få bilar, flygplatser osv. men de måste också hålla kvar sina traditioner (dock ej kannibalism) till motsats vad det fått höra ifrån missionärerna. När sedan sakerna slog in och de fick se saker ifrån industrisamhället, kom de fram till att John måste vara en profet och måste härstamma ifrån deras vulkan. varje fredag spelar det så sånger som är profetior de har fått i sömnen ifrån John. Det var denna konserten vi var där för att få ta del av. Dock stannade vi inte hela natten, de själva gick inte och la sig för än i gryningen. Låtarna var ganska trevliga till en början, men efter en stund lät det ganska så likartat ifall man inte talar Bislama, det lokala språket. Det var däremot trevligt att få prata med lite lokals om deras religion idag. Numer är det inte själva “cargon” som är viktigt, utan mer att de skall leva traditionellt och visa respekt för varandra, ungefär samma som de flesta religioner. Dock var man tvungen att dricka Kava för att kunna få kontakt med John. När man dör väntar evigheten med John och förfäderna nere i vulkanen. Byn låg så nära att man ibland hörde hur vulkanen röt till, så det måste vara ganska betryggande för människorna här att John övervakar den varma lavan.

När vi kände oss klara med Tanna seglade vi mot Port Villa, huvudstaden på ön. Här avklarades lite ärenden innan vi seglade ut till en liten paradisö över helgen för att fira Anders födelsedag. Ankringsviken var fantastiskt fin, men kristallklart turkost vatten och omgivna av klippor en en vi sandstrand. Vi spenderade dag på land för att på kvällen ordna en lägereld och grilla den harpunerade fisken. På Fiji upptäckte Phil att man kunde köpa fyrverkerier, något som är helt förbjudet i Australien, så framåt kvällen firades Anders med pompa och ståt med fyrverkerier på stranden. En mycket trevlig dag med andra ord. På söndagen seglade vi tillbaka till Port Villa för att klarera ut och seglade sedan på måndag kväll (1/11) mot Mackay i Australien. Jag kan rapportera mediokra vindar och en hel del motorgång. Vädret är däremot fint och det är knappt några vågor, så vi har det ganska så behagligt här ute. Räknar med att vara framme om en vecka.

Segla lugnt.

Kapten Oskar

New Pictures from magical Tanna

New pictures here
Feathers in their hair

New photos from Fiji

New photos here.
Fijian Sunset

Semester på Fiji

Så vart Fiji avklarat i ett navs. Det hela började lite tråkigt i huvudstaden, Suva, då vi missat att man skulle anmäla sin ankomst 24h innan till tullen, vilket, ifall man missade, kunde leda till en böter på 5000 US$. Mindre trevligt tyckte vi. Som tur var slapp vi undan men en skriftlig varning. Det hela tog dock två dagar i anspråk och vi blev kvar i Suva över helgen. Smutsiga industrihamnar är ju inte det häftigaste man kan uppleva, så vi spenderade den största delen av tiden med att shoppa eller inmundiga det lokala ölet, Fiji Bitter.
Efter fyra dagar i Suva seglade vi vidare mot Castaway Island. Anledningen att vi valde just denna ö var att Phils familj är goda vänner med ägaren av resorten på ön som är ett av de bättre i Fiji. Vi blev så klart väl omhändertagna och visade runt. Vi blev kvar ett par dagar och hängde på stranden, spelade volleyboll, simmade och dök. Det var några trevliga dagars semester. Väl på Castaway fick vi tips om en ö med många backpackers och bra party. Därför tog vi oss på fredagen mot Beach Commer. Ön var verkligen liten, och beskrivningen vi fått stämde väl in. Förutom att mingla runt i sandbaren hann vi med två dyk på ön. Efter helgen seglade vi så vidare mot Lautoka, ännu en industrihamn, för att klarera ut ur Fiji och ta oss vidare mot Vanuatu. Det är nu i slutet av säsongen och vi hinner inte se allt då vi måste vara i Australien innan det är dags för cyklonerna att ha sitt lilla roliga ute på havet. Tyvärr har vinden varit usel den senaste veckan. Vi stannade två dagar extra i Lautoka för att invänta bättre vind, detta förgäves. Vi guppar i skrivande stund runt i tre knop utan hopp om att det skall blåsa upp innan vi når Tanna, förhoppningsvis på onsdag morgon. Men vi skall väl inte direkt klaga, det är varmt och vi kan bada nu när båtfarten är så låg. En hel del böcker blir lästa och vi har det i övrigt väldigt väl.

New pictures from Samoa

Some new nice pictures from Samoa, click here.
What a view...

Samoa

English version below

Då säsongen med säkert väder börjar så sakteliga rinna mot sitt slut, vi bör vara i Australien i mitten av november för att inte riskera att hamna i ett tropiskt oväder, var Apia, Samoas huvudstad ett snabbstop för att bunkra mat. Ändå hann vi med att ha väldigt trevligt. Samoa var första stället där man kunde äta på restaurang utan att lämna ett gapande hål i plånboken. DÅ vi var klara med bunkringen hyrde vi en bil för en dag och tog oss en titt på ön utanför huvudstaden. Som huvudmål var tre olika ställen vi kunde simma i sötvatten. Ett grottsystem där vi snorklade runt i mörkret och simmade igenom grottöppningar under vattnet. De andra två var vattenfall där det senare bjöd på naturliga vattenrutshkanor urgröpta i berget.

Även om tiden vart kort så hade vi det väldigt trevligt i Samoa. Helt klart ett ställe man kan utforska mer grundligt då människorna var väldigt trevliga och ön såg vacker ut. Nu är vi på väg mot Fiji med en väldig fart, om en lite skumpigt i vågorna. Phil fiskar, Anders bakar bröd, Per-Ivar läser sin bok och jag försöker spela trumpet. Det går inte direkt någon nöd på oss även om vi ser fram mot vita stränder på Fiji.

Since the season is soon out for us, we have to be in Australia mid November to be sure not to get caught in a cyclone, we only had a brief stop at Samoas capitol, Apia. The main reason for our visit was to stock up on our food supplies. It turned out to be a pleasant visit. The first place since Galapagos where a meal at a restaurant wont rip a big hole in your wallet. Among the shopping and the visits at different restaurants, we rented a car for one day to take a day tour around the island. It turned out to be a very cool day with three different fresh water a waterfall and finally one with water-slides where you could run on your ass down the slides created by water in the mountain.
Rather pleased we left Samoa for more adventures at Fiji. We’re right now sailing in 20-25 knots downwind with rather big swell, so it’s a bumpy ride. Phil is trying to catch some fish, Anders is baking bread, Per-Ivar reading his book and I’m trying to play the trumpet. Everything is as great as it should, but we’re definitely looking forward for some sand beaches at Fiji.